Samverkan mellan olika parter inom verksamhetsområdet psykisk ohälsa blir effektivare med en större medvetenhet om vad den ska leda till, och om det är högre i tak i diskussionerna.
Linda Mossberg
De slutsatserna dras i en avhandling från Göteborgs universitet.
Effektiv vård av psykisk ohälsa kräver samverkan mellan flera olika verksamheter, och att dessa är samordnade på strategisk nivå. Inställningen är positiv till sådan samverkan, men potential till förbättring finns. Det visar resultaten i Linda Mossbergs doktorsavhandling, efter observationer i samverkansråd, intervjuer med drygt sjuttio deltagare och enkätsvar från ytterligare sjuttio.
– Samverkan skulle gynnas av att parterna lite nu och då funderar över frågor som: Vilka gör vad i olika samverkansgrupper? Sker samverkan i för många sammanhang? Vilka möter varandra i den dagliga verksamheten? Vilka är det mest relevant att ha en samverkan med? säger Linda Mossberg
– Det skulle skapa en större medvetenhet om syfte och nyttan med samverkan.
Linda Mossberg har sett att strävan att behålla goda relationer inom gruppen kan leda till att konfliktfyllda ämnen undviks, vilket kan göra att verksamheten för vissa uppfattas som meningslös.
– Framförallt var brukarrepresentanter missnöjda med att inte kunna ta upp kontroversiella frågor och kritiska synpunkter, säger hon.
Brukarnas synpunkter är viktiga för professionen och de skulle kunna påverka mer än de faktiskt gör, enligt Linda Mossberg. Samtidigt hänger det på vilken roll som brukarna vill spela i de här sammanhangen.
– De vill gärna se sig som jämbördiga parter. Men då blir de inte längre den oberoende rösten utifrån, säger hon.
Linda Mossberg inser att goda relationer mellan de olika parterna är nödvändigt för ett bra samarbete, och att relationer tar tid att bygga. Men diskussioner med högre i tak skulle minska risken för att forumen uppfattas som meningslösa, menar hon.
– En större medvetenhet om ”till vad nytta” skulle också göra dem mer effektiva, säger hon.
