Ny professor vill främja hälsa på arbetsplatsen

Hon är just nu mest angelägen om att få tillämpa all sin kunskap i praktisk handling.

Monica Eriksson har nyligen befordrats till professor.

Särskilt känns arbetslivet som en viktig arena att fokusera på. Det säger Monica Eriksson som nyligen befordrades till professor i folkhälsovetenskap med inriktning mot hälsopromotion vid Högskolan Väst.

Grattis till befordran! Hur känns det?

Det känns helt fantastiskt att få knyta ihop den akademiska säcken med att bli befordrad till professor. Jag är mycket tacksam för alla möjligheter högskolan gett mig under åren, nu senast tid för meritering. Tack!

Vad har påverkat dig att vilja bli professor?

Att bli professor är dels en fråga om behörighet men också erkänsla för en lång arbetsinsats för att förkovra sig och även skapa ny kunskap. När jag för många år sedan tog min magisterexamen var jag nöjd med den prestationen, men efter ett tag väcktes nyfikenheten igen att lära sig mer. På den vägen är det.

Vad blir skillnaden i vardagen?

Skillnaden är att jag nu får mer tid för forskning samtidigt som jag även skall ha undervisning. Att kunna knyta an min aktuella forskning till undervisning känns viktigt.

Kan du berätta kort om din forskning – huvudinnehåll?

Min forskning handlar om hälsa och hur vi kan upprätthålla och utveckla den i en tid när stress är såväl ett samhällsproblem som ett individproblem. Jag fokuserar på människors resurser för att klara sig och de faktorer som påverkar hälsan positivt. Jag har ett hälsofrämjande perspektiv i motsats till att undersöka vilka faktorer som gör oss sjuka. Det kallas även salutogena faktorer (salus = hälsa, genes = ursprung), vad som håller oss friska så länge som möjligt och vilka faktorer har betydelse för att hantera sjukdom blir frågeställningen jag försöker besvara. Ett svar bland många andra är att kunna uppleva en känsla av sammanhang.

Varför har det blivit just detta forskningsfält?

Jag har ett förflutet som socialkurator vid ett sjukhus. Där mötte jag många patienter som varit med om traumatiska händelser eller personer med kroniska sjukdomar som ändå upplevde hälsa. De lärde mig vad hälsa är och att det alltid finns någonting som är friskt även om jag har drabbats av sjukdom och trauman. Det salutogena perspektivet gav mig en vetenskaplig grund att arbeta vidare på.

Ser du något nytt område som du vill ta dig an att forska kring?

Jag är involverad i den arbetsmiljöundersökning som nu pågår på högskolan, där vi lägger vikt vid hälsofrämjande faktorer och samspelet mellan individ och organisation. Hur arbetet är organiserat får betydelse för vår hälsa. Ett annat ytterst angeläget område är sjukvården – där undersöker vi nu vilka faktorer som gör att sjuksköterskor inom NU-sjukvården stannar kvar i vården. Det gäller att inte bara utbilda fler sjuksköterskor, det gäller att hålla kvar dem i yrket under längre tid.