Upptäckt om innerörats funktion kan förbättra diagnostik för hörselskadade

En färsk studie som presenteras i tidskriften Nature Communications visar hur innerörat bearbetar talljud, något som hittills varit okänt.

Foto: Thor Balkhed/Linköpings universitet

Bakom upptäckten står forskare från bland annat Linköpings universitet.

I ett samarbete mellan Sverige, Danmark, USA, England och Indien har forskare nu tagit reda på hur bearbetningen av talljud fungerar i innerörat. Deras upptäckt är en viktig pusselbit för att förstå hur innerörat och hörselsinnet fungerar. Fynden presenteras i en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

–Talljudet i innerörat består av två komponenter. Den ena komponenten är detaljvariationen i ljudet. Den andra komponenten är de yttre kanterna i talljudet, det så kallade höljet, säger Anders Fridberger, professor i neurovetenskap vid Linköpings universitet och en av artikelns två huvudförfattare.

Höljet, som varierar relativt långsamt, kan betraktas som den övergripande strukturen i talsignalen. Forskare har tidigare visat att det är höljet som är viktigast för att uppfatta vad någon säger.

– Men vad man tidigare inte vetat är hur innerörat avkodar talsignalens hölje. Det är det vi tagit reda på och det är en ny upptäckt, säger Anders Fridberger.

Innerörat alstrar små elektriska strömmar varje gång det kommer in ljud i det, det omvandlar ljud till elektriska signaler som leds vidare till hjärnan. Genom att lägga in små elektroder i hörselgången hos försökspersoner, och även placera elektroder nära hörselsnäckan hos patienter som opererats, har forskarna kunnat registrera innerörats kodning av talliknande ljud.

Genom upptäckten har forskarna förstått att talsignalen ger upphov till en särskild sorts elektriska signaler till hjärnan. De signalerna skiljer sig från de signaler som uppkommer från andra typer av ljud.

–Det är både märkligt och oväntat, säger Anders Fridberger.

Forskarnas upptäckt är en viktig pusselbit för att förstå hur innerörat fungerar. Innerörat är inbäddat i ett tjockt ben och därför svåråtkomligt och komplicerat att studera. Därför är det idag svårt att diagnostisera exakt var i innerörat en skada finns.

–Vi tror att vår upptäckt på sikt kan förbättra diagnostiken för olika hörselrubbningar, det finns ett stort behov av att förbättra den. Men mycket arbete återstår, säger Anders Fridberger.

Studien har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet, Torsten Söderbergs stiftelse, Strategiskt forskningsområde för systemneurobiologi (Region Östergötland), Linköpings universitet och the National Institute on Deafness and Other Communication Disorders, NIH-NIDCD.