Akademiska sjukhuset är pionjär i Sverige och Skandinavien på digitala vårdmöten med transplanterade patienter.
Främsta fördelen är att patienter från andra regioner slipper långa resor för efterkontroller och undersökningar. Vårdpersonalen, å sin sida, upplever att mötena håller högre kvalitet då man slipper stressmoment i form av försenade provsvar eller transporter.
– Vi är igång sedan årsskiftet med videomottagning för patienter som genomgått ö-cellstransplantation, det vill säga transplantation av insulinproducerande celler från bukspottskörtlar från avlidna donatorer. Dessa patienter behöver en gång i veckan kontrollera blodvärden och eventuell förändring av immunhämmande läkemedel. Största vinsten är att långväga patienter slipper resa lika ofta, säger Amir Sedigh, sektionschef för transplantation på Akademiska sjukhuset.
Totalt görs cirka 100 njurtransplantationer och 10-15 transplantationer av ö-celler per år på Akademiska. Ö-cellstransplanterade går enbart på kontroll i Uppsala.
Ett vanligt fysiskt återbesök efter transplantation tar ofta en hel dag. Patienterna måste då ta ledigt från jobbet och gå upp tidigt för att hinna till Uppsala så tidigt som möjligt på morgonen. Först tar man blodprov på mottagningen och inväntar provsvar. Därefter träffar man en forskningssköterska, som sammanställer all data, och slutligen transplantationsläkare.
– Med hjälp av ny medicinteknik kan patienterna ladda ner sina egna kontroller digitalt och ta blodprov på hemorten. Därefter sker möten med oss i transplantationsteamet digitalt. Vi kan vid behov göra läkemedelsjusteringar i samband med dessa videomöten eftersom vi har all information tillgänglig när mötet startar, förklarar Amir Sedigh.
Han understryker samtidigt att man tar patienten till Akademiska för kompletterande undersökningar, till exempel röntgen, biopsi eller konsultation med andra specialister,om ett videomöte indikerar att värden försämrats eller patienten beskriver avvikande symtom.
Nästa steg blir att inkludera fler patientgrupper, även njurtransplanterade som på grund av exempelvis komplexa immunologiska faktorer idag måste kontrolleras av teamet på Akademiska i stället för på hemorten. Man planerar också att öka stödet till enheter inom regionen som halkat efter med sina kontroller på grund av överbelastning eller brist på kompetens/resurser.
– Ett syfte är att fånga in patienter som ”gått under radarn” och helt plötsligt dyker upp med allvarliga komplikationer. Vi kan ge full support till dessa enheter och även ha gemensamma möten med patienten och den läkare som ansvarar för efterkontroller, berättar han.
– Både vårdpersonalen och patienterna är mycket positiva till lösningen. Digitala möten håller ofta högre kvalitet än fysiska besök eftersom vi slipper olika stressmoment såsom försenade provsvar eller väntande transporter etc. Vår erfarenhet visar att systemet inte enbart kan användas inom primärvården utan även inom högspecialiserad vård. Detta gagnar framförallt patienterna och kan tillgodose vårt och deras behov av efterkontroller, avslutar han.