Att barn är så delaktiga som möjligt i terapi är inte nödvändigtvis av godo.
Det föreslår en ny studie som tittar på hur barn utövar delaktighet i barn- och familjeterapier inom både socialtjänstens och barn- och ungdomspsykiatrins öppenvård.
Barn har rätt att vara delaktiga i frågor som rör deras välbefinnande.
Doktoranden Kristina Edman menar dock att delaktighet är ett tvetydigt koncept som kommit att förknippas med att lyssna på barn och se till så att barns röster tas tillvara på.
– Det är en ganska snäv syn på delaktighet, som dessutom säger mer om vad praktiker ska göra än om hur barn faktiskt utövar delaktighet. Det är inte så att det finns en väg till delaktighet eller att mer delaktighet ens alltid är eftersträvansvärt.
Sammanställt verktyg som kan hjälpa
För att göra konceptet delaktighet tydligare tittar Kristina Edman på hur delaktighet går till i praktiken, i själva mötet mellan professionella, barn och familjer. Hon har identifierat sex dimensioner av delaktighet som hon har sammanställt i en delaktighetskompass.
– Delaktighet kan handla om allt från att vara emotionellt närvarande, till exempel att gråta, till att på olika vis positionera sig och styra. Delaktighet kan också sträcka sig över tid, gå utanför samtalsrummet och utövas på ett vis som vi vuxna kanske inte alltid tycker är så smidigt, säger Kristina Edman.
Kompetensen ska användas mer
Delaktighetskompassen har tagits fram för att bättre tillvarata praktikers kompetens. Den kan fungera som en motvikt till den överstandardisering som Kristina Edman menar har kommit att karaktärisera mycket av det sociala arbetets praktik.
– Kompassen kan användas för att följa och möta varje barns behov, till exempel genom att staka ut flera möjliga riktningar som delaktighet kan ta. Praktikers arbete med barn, unga och familjer är en komplex verklighet. Frånvaron av barns emotionella delaktighet kan innebära att de inte är i kontakt med det som tas upp i samtalet.
Förskolan Daggmasken Malmö
Samtidigt poängterar hon att delaktigheten inte alltid ska skruvas upp.
– När ett barn pratar om till exempel ett övergrepp behöver barnets emotionella delaktighet kanske snarare tas ner ett snäpp. Att skapa en känslomässig distans kan nämligen vara en användbar strategi för ett utsatt barn att hålla fast vid. Det innebär naturligtvis inte att ett barns emotionella delaktighet inte ska få ta plats i ett samtalsrum, säger Kristina Edman.
