FN:s utvecklingsprogram (UNDP) publicerar idag nya dataset som visar på enorma skillnader i länders förmåga att hantera och återhämta sig från COVID-19-krisen.
Pandemin är mer än en global hälsokris. Det är en systemisk kris för mänsklig utveckling som redan nu, utan motstycke, påverkar de ekonomiska och sociala aspekterna av utveckling. Policyer och handlingsplaner för att minska utsatthet och bygga kapacitet för att hantera kriser, både på kort och lång sikt, är avgörande för att individer och samhällen bättre ska kunna hantera och återhämta sig från chocker som denna.
Länders beredskap för att hantera COVID-19
UNDP:s nya dataset på över 189 länders beredskap utgår från flera indikatorer som utvecklingsnivå, ojämlikheter, ojämlikheter, kapacitet inom hälso- och sjukvårdssystem och internetuppkoppling – för att ge en uppskattning av hur väl ett land kan hantera de många effekterna av en kris som COVID-19.
Varje samhälle är sårbart inför kriser, men dess förmåga att hantera dem skiljer sig väsentligt över hela världen.
Till exempel har de mest utvecklade länderna – de i kategorin mycket hög mänsklig utveckling – i genomsnitt 55 sjukhussängar, fler än 30 läkare och 81 sjuksköterskor per 10 000 invånare, jämfört med 7 sjukhussängar, 2,5 läkare och 6 sjuksköterskor i de minst utvecklade länderna.
Dessutom har utbredda nedstängningar av samhällen gjort att den digitala klyftan blivit mer betydande än någonsin. 6,5 miljarder människor världen över – 85,5% av den globala befolkningen – har fortfarande inte tillgång till tillförlitligt internet, vilket begränsar möjligheten att arbeta och fortsätta sin utbildning.
Länders sårbarhet under kriser som COVID-19
Beredskap är en sak. Men när en kris slår till ställs frågan om länders sårbarhet för krisens effekter på sin spets. UNDP:s dataset över länders sårbarhet ger en bild av hur utsatta och känsliga olika länder är för krisens effekter.
De som redan lever i fattigdom är särskilt utsatta. Trots de framsteg som gjorts för att minska fattigdomen i världen lever ungefär en av fyra människor fortfarande i flerdimensionell fattigdom eller riskerar att hamna i den, och över 40% av den globala befolkningen har inget socialt skydd.
COVID-19-pandemin påminner oss också om att störningar i en del av världen ofta utlöser problem någon annanstans. Till exempel utgör remitteringar i vissa länder, som Kirgizistan, en betydande del av landets BNP. Andra länder som Montenegro, Maldiverna och Kap Verde, är starkt beroende av turism (nästan 60% av BNP på Maldiverna), vilket gör att de drabbas extra hårt av reseförbud och nedstängningar.
