Barn med cancer kan ha svårt att få i sig allsidig kost.
Natalja Jackmann
De rör sig ofta mindre än friska barn och ska undvika direkt solljus under strålbehandling och en viss tid efter blodstamcellstransplantation – faktorer som sannolikt kan öka risken för D-vitaminbrist. I två pågående studier undersöker forskare på Akademiska sjukhuset hur vanligt det är med sådan brist hos barn som fått cancerdiagnos och vilka halter som är optimala för hälsan.
– I dag screenas inte alla barn som får en cancerdiagnos. I likhet med friska barn rekommenderas D-vitamindroppar till alla under två år. Vissa riskgrupper screenas och får extra D-vitamintillskott om detta behövs, exempelvis barn som genomgått blodstamcellstransplantation. Medvetenheten har också ökat om att barn med mörk hud snabbare kan utveckla D-vitaminbrist. Men kunskapsläget behöver förbättras om hur vanligt det är med D-vitaminbrist och vilka halter som är optimala för hälsan,säger Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.
D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken.
Hur stor risk för D-vitaminbrist har barn som fått en cancerdiagnos? Det ska studier vid Akademiska sjukhuset utreda. Bland annat gör cytostatikabehandling att barn ofta har svårt att få i sig allsidig kost. En D-vitaminkälla är fet fisk såsom lax.
Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade mjölkprodukter. Låga D-vitaminhalter kan påverka kalciumnivåerna i blodet negativt vilket i sin tur kan leda till att skelettet blir mjukt och missformat, bensmärtor och problem med tänderna. Även risken för benbrott ökar.
I nordiska solfattiga länder med kort sommar kan det bli problematiskt att få tillräckligt med D-vitamin via solljus, men problemet finns även i solrika länder bland annat på grund av bristen på berikade mjölkprodukter och traditionen att bära heltäckande kläder. Tidigare forskningsstudier har visat att 20-50 procent av friska barn i Sverige har D-vitaminbrist (halter under 50 mmol/liter). Det är också känt att äldre barn är mer utsatta än yngre, vilket kan bero på mer stillasittande aktiviteter och mindre lek utomhus.
Flera faktorer bidrar till att forskare bedömer att barn med cancer kan löpa ökad risk för D-vitaminbrist. Barnen vårdas ofta under lång tid och behandling med cytostatika gör att de i perioder har svårt att få i sig allsidig kost. Dessutom får de inte vistas i direkt solljus under strålbehandling och en viss tid efter blodstamcellstransplantation.
Sedan 2015 pågår två forskningsstudier på Akademiska barnsjukhuset i samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset.
I den första, där resultaten väntas klara i höst, undersöker forskarna förekomsten av D-vitaminbrist via sparade blodprover hos barn som de senaste 30 åren diagnostiserats på Akademiska sjukhuset. I den andra studien, som beräknas klar om cirka tre år, får föräldrar svara på en enkät om livsstil, mat samt härkomst. Dessutom tas blodprover var tredje månad under två års tid som fryses ned för analys.
– Om det visar sig att barn med cancer, som har höga D-vitaminvärden, mår bättre än de med låga värden kan det bli aktuellt med en större, randomiserad studie där den ena gruppen får vitamintillskott och den andra placebo. På sikt kan behandlingsrekommendationerna behöva ändras och screening införas, men innan dess krävs mer forskning, avrundar Natalja Jackmann.
