Dagens sjukvård är gårdagens forskning och dagens forskning är morgondagens behandling.
Det skriver Sofia Rydgren Stale, ordförande för Sveriges läkarförbund, och Anders Blanck, vd för Lif – de forskande läkemedelsföretagen i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.
Framstegen inom medicinsk forskning, innovation och utveckling sker i en rasande takt.
De senaste åren har en rad stora medicinska genombrott gjorts på flera olika områden såsom cancer, alzheimer och sällsynta sjukdomar där nya behandlingsmöjligheter, inte minst nya cell- och genterapier, visar lovande resultat.
För att skapa verklig nytta för patienterna måste den nya kunskapen tillvaratas och föras in i vården.
Dagens sjukvård är gårdagens forskning och dagens forskning är morgondagens behandling.
Forskning behövs inte bara för att möta framtida kriser, utan för att den ordinarie vården ska fortsätta att utvecklas. Forskande läkare har en viktig roll. De kan överföra sina kunskaper från forskningen till vården och vice versa. Vi ser därför med stor oro på hur andelen läkare med forskarutbildning stadigt sjunker.
Läkarförbundet har nu för första gången undersökt sina forskande medlemmars villkor. Resultaten visar att det är svårt för läkare att få den tid för forskning som det är tänkt. Av de läkare som har avtal om att de ska forska en viss tid, kan ungefär en tredjedel inte kombinera sitt kliniska arbete med forskning som överenskommet.
Enkäten skickades ut till 10 000 medlemmar, 5 000 svarade och hälften av dem uppger att forskningstid dras in på grund av bemanningsproblem på arbetsplatsen.
Forskningen får stryka på foten för utförande av vård. Men det är inte bara den vård som ges på kort sikt som gynnar patienterna bäst.
Läkarnas pressade arbetssituation riskerar att minska deras sökande efter nya innovationer och påverkar deras möjlighet att delta i klinisk utveckling av nya behandlingar. Det drabbar patienterna genom att de inte får tillgång till de senaste behandlingarna. Det drabbar Sverige, som tappar attraktionskraft. Konkurrensen om talanger och de tvärvetenskapliga life science-företagens investeringar är knivskarp.
I Läkarförbundets enkät uppger 42 procent av de forskande läkarna att deras chef inte ser forskning som lönegrundande. Läkare är den enda yrkesgrupp inom Saco som förlorar i livslön på att genomgå en forskarutbildning.
Allt detta, och pandemin, har bidragit till att läkare med forskarutbildning blir färre, och att de forskande läkarna inte forskar i den utsträckning som de har kapacitet för. Om Sverige ska kunna fortsätta att utveckla landets hälso- och sjukvård måste detta förändras.
Den kliniska forskningen i Sverige har i ett internationellt perspektiv tappat i kvalitet och rankas idag på plats nio jämfört med plats fem 2012, enligt mätningar från den politiskt oberoende, icke vinstdrivande, stiftelsen Forska!Sverige.
Om den nya regeringen vill att Sverige ska vara en ledande life science-nation med världsledande hälso- och sjukvård måste den inse att det kräver forskning, utveckling och införande av nya behandlingsmetoder.
Läkarförbundet och Lif – de forskande läkemedelsföretagen, har följande förslag:
• Satsa på forskningsintresserade läkarstudenter och yngre forskande läkare.
• Ställ krav på regionerna att fler läkare ska kunna forska samtidigt som de gör allmäntjänstgöring, specialiseringstjänstgöring eller den nya bastjänstgöringen.
• Likställ forskarutbildning med klinisk karriär genom att ge forskande ST-läkare specialistlön efter fem års tjänstgöring.
• Ställ tydliga krav – i statliga styrinstrument och i form av lagar, statsbidrag, avtal och uppföljningar – på att sjukvården ska ge tid och utrymme för deltagande i forskning. Hälso- och sjukvårdens deltagande i klinisk forskning bör mätas, följas upp och värderas/premieras.
Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att införa innovationer och nya behandlingar i hälso- och sjukvården. Nu behövs en hållbar väg framåt för den medicinska forskningen. På så vis säkras framtidens vård.
