Ett nytt riskbedömningsinstrument ska hjälpa läkare att skatta prognosen för äldre personer som drabbats av hjärtinfarkt – och avgöra vilka som klarar en viss behandling.
Gudny Stella Gudnadottir, forskare i geriatrik, kardiologi och medicin, samt överläkare vid sektionen för geriatrik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Om fler patienter i hög ålder kan behandlas med ballongvidgning och ökad medicinering efter hjärtinfarkt skulle fler kunna leva med bättre livskvalitet samt färre och mildare symptom. Hjärt-Lungfonden lyfter nu behovet av mer forskning på hjärtsjuka över 80 år.
Ett nytt riskbedömningsinstrument ska hjälpa läkare att skatta prognosen för äldre personer som drabbats av hjärtinfarkt – och avgöra vilka som klarar en viss behandling. Om fler patienter i hög ålder kan behandlas med ballongvidgning och adekvata mediciner efter hjärtinfarkt skulle fler kunna leva med bättre livskvalitet samt färre och mildare symptom. Hjärt-Lungfonden lyfter nu behovet av mer forskning på hjärtsjuka över 80 år.
– Äldre patienter drabbas oftare av problem efter en hjärtinfarkt, som till exempel blödningar eller fall, och mer än hälften av alla svenska hjärtinfarktpatienter över 70 år blir återinlagda inom ett år. För att ge så många som möjligt lämplig behandling har vi börjat använda en skörhetsskala som gör att vi bättre kan bedöma enskilda äldres sårbarhet och behov, säger Gudny Stella Gudnadottir, överläkare i geriatrik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Tack vare forskning har behandlingen av patienter med hjärtinfarkt i Sverige förbättrats de senaste 20–30 åren. Dödligheten efter en hjärtinfarkt har minskat avsevärt i alla åldersgrupper över 65. Bland 80–90-åringar har den nästintill halverats på 20 år. 2018 diagnostiserades 86 450 personer från 80 år och uppåt i landet med någon form av hjärt-kärlsjukdom.
Ändå är det långtifrån alla patienter över 80 år som får den behandling de enligt riktlinjerna skulle behöva efter en hjärtinfarkt. Läkarna kan ha svårt att avgöra om de skulle klara ett ingrepp som exempelvis ballongvidgning eller medicinering som kan innebära risk för biverkningar, till exempel blödningar. Detta kan åtminstone delvis bero på att det saknas tillräcklig forskning om äldre och sköra patienter med hjärtinfarkt.
Det nya instrumentet för riskbedömning heter CFS (Clinical Frailty Scale) och kan beskrivas som en skörhetsskala, där vårdpersonal graderar patienten på en skala 1–9 utifrån variabler som aktivitet, långsamhet, begränsningar i vardagen och behov av hjälp. För att fortsätta förbättra vården av äldre hjärtpatienter har det nationella registret för hjärtintensivvård (RIKS-HIA) bestämt att samtliga hjärtavdelningar i Sverige ska ha börjat tillämpa det nya instrumentet inom de närmaste åren. Därigenom kommer patienter som bedöms ha större risker kunna få mer stöd under sjukhusvistelsen och efter hemgång, samtidigt som läkarna får möjlighet att ge bättre skräddarsydd individuell behandling. De som inte har hög grad av skörhet kan behandlas enligt riktlinjerna, trots hög ålder.
– Forskning på äldre hjärtsjuka har hittills fokuserat på åldersgruppen 70–80, men i takt med att vi lever allt längre ökar behovet av studier på ännu äldre patienter. Ju mer kunskap vi får, desto större möjligheter att ta fram individanpassade behandlingar som är både effektiva och säkra för 80-plussarna, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.
