Antalet fall av covid-19 fortsätter att öka i världen.
I kampen mot Coronaviruset rekommenderar Folkhälsomyndigheten att personer över 70 år bör undvika sociala kontakter för att inte smittas, då de tillhör en riskgrupp. Samtidigt stänger dagverksamheter och träffpunkter ner för att följa myndighetens råd. För många äldre, ensamboende, personer med demens kan detta vara den enda sociala, och därmed viktiga kontakt de har.
Ingrid Hellström är professor i vårdvetenskap med inriktning vård av äldre vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Du forskar mycket kring personer med demenssjukdomar. Hur svårt kan det vara för dem att både förstå situationen och klara av att hantera den?
– Det är en helt ny situation som kan vara svår att ta till sig. Ingen nu levande person kan själv ha erfarenhet av Spanska sjukan, möjligen som mycket ung eller via berättelser från släktingar. Det finns inget att relatera till och blir därmed svårt att förstå vad det handlar om, speciellt om personen lever i det vi kallar digitalt utanförskap. Även om man tidigare använt olika typer av digitala medier så kan demenssjukdomen göra att man tappar den kompetensen. Det kan då bli svårt att hänga med i informationsflödet, ett flöde som man dessutom glömmer bort delar av och behöver få repeterat för sig. En del personer har sin dagverksamhet, en träffpunkt eller mötet vid en demensförening som den viktigaste sociala mötesplatsen, när de är stängda så blir naturligtvis möjligheten ännu mindre att få tillgång till information.
Är det farligt för en person med demenssjukdom att titta för mycket på den nyhetsrapportering som går att följa dygnet runt?
– Jag vet inte direkt om det är farligt, men det kan bli skrämmande att inte förstå vad som händer. Samma sak kan hända om personer med demenssjukdom ser på inslag från krig. Vissa personer som lever med demens har svårt att avgöra hur nära ett inslag i tv:n är, det vill säga om inslaget utspelar sig i rummet man sitter i. Om man inte kan avgöra hur nära det är ens egen person, blir det förstås skrämmande, speciellt då äldre personer rapporteras vara mer sårbara för viruset.
Vilka råd kan du ge till personer med demenssjukdom och dess familj och nära vänner under den kommande tiden?
– Alla personer med demenssjukdom är unika som individer och då går det inte att ge generella råd, mer än att följa Folkhälsomyndigheten. Sedan får man kanske vara beredd på att förenkla och upprepa information till personer som inte har möjlighet att förstå all nyhetsrapportering. Det är en pandemi där personer med demenssjukdom över hela världen berörs. Till exempel har organisationen Alzheimer Disease International lagt ut informationsfilmer på flera språk, och förmodligen når dessa filmer många personer med demenssjukdom och deras anhöriga över hela världen. Den kinesiska ”systerorganisationen” delger där sin erfarenhet i samband med utbrottet i Kina. Men att ta dela av den informationen kräver förstås att man kan hantera webben.
Vi kan läsa i media att många äldre tycker det är svårt att hålla sig inne och inte riktigt tar alla restriktioner på allvar. Hur bör äldre som inte har många sociala kontakter tänka i dagsläget?
– Ofta är det så att de äldre som uttalar sig i media mår bra, är aktiva och är vana att delta i olika sammanhang. De får sina liv begränsade. Men det finns många personer som inte hörs i debatten eller syns i media, personer som bor ensamma och inte har så många kontakter eller personer som lever med en demenssjukdom. De bör också uppmärksammas på olika sätt. Ett initiativ är exempelvis att handlare har speciella öppettider för riskgrupper. Jag tror att det även kan underlätta för personer med demenssjukdom. En speciell öppettid kan också innebära att det är lugnare i affären och det underlättar för personer med kognitiv nedsättning – inte lika stökigt och en kassakö där man inte behöver stressa – det kanske till och med är en möjlighet till sociala kontakter när andra mötesplatser hålls stängda.
