Lovande resultat för nytt läkemedel vid spridd tarmcancer

Patienter med spridd kolorektalcancer och en specifik genetisk förändring fick förlängd överlevnad när de behandlades med en ny kombination av läkemedel, visar en ny studie

Behandlingen är den första målinriktade terapin för denna typ av cancer. En ansökan om godkännande av behandlingen förväntas inom kort.

En så kallad BRAF V600E-mutation förekommer hos upp till 15 procent av alla patienter med spridd kolorektalcancer och innebär en sämre prognos där dagens standardterapi har dålig effekt. (1)

Lovande resultat

Den nya kombinationen har prövats i en stor fas 3 studie (Beaconstudien) där patienterna delades in i tre olika behandlingsgrupper med vardera drygt 200 deltagare. De patienter som var aktuella för att delta skulle ha sviktat på tidigare behandling mot spridd sjukdom. I Norden deltog klinker både från Danmark och Norge.

Den ena gruppen fick trippelkombinationen Braftovi + Mektovi + Erbitux, den andra gruppen dubbelkombinationen Braftovi + Erbitux och den tredje (kontrollgruppen) fick Irinotecan eller Folfiri (cytostatika) + Erbitux.

Den primära målsättningen med studien var att öka överlevnaden (OS) och de sekundära målsättningarna var att förlänga tiden till progression (PFS) och hur tumören svarar på den nya kombinationsbehandlingen både som dubblett och triplett (ORR).

Trippelkombinationen (Braftovi + Mektovi + Cetuximab) visade på en statistisk signifikant överlevnadseffekt på 9,0 månader mot 5,4 månader, PFS på 4,3 månader mot 1,5 månader och ORR 26,1 % mot 1,9 % för kontrollgruppen.

Dubbelkombinationen (Braftovi + Cetuximab) visade på en statistisk signifikant överlevnadseffekt på 8,4 månader mot 5,4 månader, PFS på 4,2 månader mot 1,5 månader och ORR 20,4 % mot 1,9 % för kontrollgruppen.

Kontrollarmen (Irinotecan eller Folfiri + Cetuximab) i studien uppvisade konsistenta resultat i linje med tidigare studier.

Både triplett och dubblett kombinationen var generellt vältolererade utan överraskande toxiciteter. Säkerhetsprofilen för Braftovi, Mektovi och Cetuximab var konsekvent med tidigare rapporterade bieffekter för vart och ett av läkemedlen.

Grad 3 biverkningar eller högre sågs i 58 %, 50 % och 61 % av patienterna i trippel-, dubbel- och kontrollarmen. 7 %, 8 % och 11 % av patienterna avbröt behandlingen i trippel-, dubbel- och kontrollarmen. De vanligaste grad 3 biverkningarna var diarré, magont och trötthet.

De positiva resultaten har tagit många med överraskning och anses så lovande att läkemedlen nu processas som så kallad ”fast track” av FDA (Amerikanska läkemedelsmyndigheten) för att ge patienter tillgång till behandlingen så fort som möjligt.

Kombinationen

De tre läkemedlen i studien är så kallade ”målsökande läkemedel”. Braftovi (enkorafenib) riktar in sig på det sk. BRAF proteinet och som har en mutation som får tumören att växa. Mektovi (binimetinib) riktar in sig på ett annat protein (MEK) i samma signalkedja inuti cellen och därmed får man en dubbelblockad av det system som ligger bakom cancertillväxt. Erbitux (cetuximab) är en antikropp som binder till en receptor (EGFR) på cellytan, vilket då bidrar till minskad cancertillväxt. Kombinationen av läkemedlen bygger på ökad förståelse för aktiveringen av cancergener som bl.a BRAF. Med tredimensionell och tvådimensionell terapi används en vetenskapligt logisk kombination för att hindra tumörtillväxt. Behandlingarna är cytostatikafria och därmed undviker man de biverkningar som typiskt är förknippade med kemoterapi.

Kolorektalcancer

Kolorektalcancer är en samlad beteckning för tjocktarmscancer (koloncancer) och ändtarmscancer (rektalcancer). Med omkring 6 000 nya fall om året är det den tredje vanligaste cancerformen i Sverige bland såväl kvinnor som män. Tjocktarmscancer drabbar varje år omkring 4 500 personer, medan 2 100 får ändtarmscancer. Omkring 2 700 personer dör varje år i sin sjukdom. Den vanligaste behandlingen är operation och om kolorektalcancer upptäcks på ett tidigt stadium är möjligheterna till bot stora. Davies H Bignell et al: Mutations of the BRAF gene in human cancer. Nature 417: 949-954, 2002.