Vården ska vara ett stöd och en hjälp ifall man råkar illa ut på något plan.
De ska finnas där alltid.
Men vad gör vården om någon blir sjuk på ett sätt som vården inte är van vid?
Vad gör vården när ens problematik berättas från ett andligt eller spirituellt perspektiv?
Det finns många typer av individer i världen. När man är frisk och lycklig, jadå, då lever man i fred med andra, och man respekterar andras åsikter och rätten att ha dom. Men så fort man blir psykiskt sjuk, ifrågasätts ens livssyner och sätt att se på världen. Och visst, det är klart att om man har en negativ världsbild är man mer i risk för att bli psykiskt sjuk för man ser bara negativiteter. Men, de får ändå ha medicinsk valfrihet och vårdas enligt HSL.
Stämplad som psykotisk vid andliga upplevelser
Så fort du är psykiskt sjuk och har andliga upplevelser så blir man stämplad som psykotisk, schizofren, frånvarande ifrån verkligheten, enligt vården: allvarligt sjuk. Det spelar ingen roll om du är lycklig, lever i fred, och gör din plikt i samhället. Man blir stämplad som allvarligt sjuk, och även om du lever lyckligt här och nu. Har du en historia av depression är det mycket svårt att ta sig ur en tvångsvård även om du blev frisk från depressionen och är självständig och lycklig här och nu.
Läkare tittar bakåt och stämplar en
Läkarna kollar mer i journalen än att lyssna på hur en upplever det här och nu. Var det så allvarligt för två år sedan att man fick vård enligt LPT, Lagen om psykiatrisk tvångsvård, kommer läkarna gå utifrån förtiden snarare än nutiden och potentiella goda möjligheter. Och med allvarligt, menar jag suicidal, anorexia och andra ätstörningar. Inte andlighet och spiritualitet. Då, då kan jag förstå att läkarna är oroliga och gör allt i sin makt för att hålla individen vid liv och hjälpa dom på benen igen. Hur kommer det sig dock, att mediciner, och bara skolmediciner som har mycket biverkningar oftast, är det första man går till om någon är deprimerad eller har ätstörningar?
Varför blev jag deprimerad och vad kan jag göra för att må bättre?
Man får tänka såhär: HUR blev jag deprimerad? VARFÖR? VAD missade jag när jag trodde inget kunde göras? VAD behövde jag i mitt liv under tiden jag mådde dåligt? Sedan, VAD stod i vägen för det jag inte kunde ha? och VAD kan jag göra NU för att förändra på det? Det är frågorna. Vet man inte vad som orsakade en depression kan det vara brist på ett mineral som magnesium. Är det inte det är det nog den svåraste formen av depression. Den där man får ta tiden till hjälp. Fortsätta leva och jobba på sin tro på att det blir bättre. Kanske läsa affirmationer som “Jag är perfekt” och “Jag har något som ingen annan har som är bra”, “Utan mig hade inget varit sig likt”. Det är vad jag har gjort i alla fall. Jag gjort allt och mer än vad jag brukar, för att må bättre. Och det funkade.
Förändra din livssituation om du är utsatt
Tillbaka till de depressioner som man kunde förhindrat genom att skydda individen i tid och eller ta andra val i livet. De som har formats av mobbning och dålig ekonomi. Man måste ta tag i det man kan göra för att gå vidare och skapa det man blev fråntagen/där man ramlade. Blir/blev man mobbad får man antingen leva kvar och stå upp för sig själv och få ett slut på mobbningen, eller flytta. Har man dålig ekonomi får man praktisera tacksamhet över det man har, samtidigt som man söker sig till bättre jobb, eller bli egenföretagare, det är vad jag har gjort iallafall. Och är man sjuk, bli frisk helt enkelt, men som vi vet, det är inte alltid så enkelt, men alltid möjligt.
Man får vara kristen men inte prata med änglar – då är man psykotisk
För att summera upp denna text: Inom vården måste man tydligen ha ett ateistiskt sätt att se livet på, eller ha en populär religion som livsåskådning men inom socialt accepterade ramar för att anses som frisk. Man får vara kristen, men inte prata med änglar, för då är man “psykotisk”.
Har du en historia av depression är det mycket svårt att ta sig ur en tvångsvård även om du blev frisk från depressionen
För att ta sig ur en depression, måste man ge sig själv allt man blev fråntagen vid att göra just det av hela sin själ. Hjälper inte det i en viss miljö där till exempel mobbning förekommer måste man byta miljö. Har ingen sagt det åt dig på sistone så säg det själv: JAG TROR PÅ DIG!
Källa från: equalsthlm.se
