Många av de tusentals njursjuka i Sverige som idag är beroende av dialys skulle få betydligt ökad livskvalitet efter en njurtransplantation.
Michael Olausson
Antalet tillgängliga njurar är dock alldeles för litet. Professor Michael Olausson forskar för att ändra på detta faktum. Han har utvecklat en metod, som snart ska testas på människor – en studie som möjliggjorts av 2,4 miljoner kronor från Lundbergs Forskningsstiftelse till nödvändig teknisk apparatur. Ett positivt utfall kan betyda att kön för transplantation av njurar blir möjlig att operera bort.
I nuläget är det i princip enbart de personer som efter en olycka hamnar på sjukhus och förklaras hjärndöda som kan bli organdonatorer.
I Sverige är det cirka 200 varje år. Samtidigt dör 5 000 – 10 000 personer per år av hjärtstopp utanför sjukhus. Deras organ kan oftast inte transplanteras eftersom hjärtstoppet innebär att organen inte får syre och därför snabbt blir för dåliga för att kunna användas inom donation.
4 000 njursjuka personer i Sverige är beroende av dialys. Cirka 600 av dem väntar på transplantation. Betydligt fler skulle få väsentligt ökad livskvalitet efter en transplantation men eftersom bristen på organ är så stor får många inte ens en plats i kön.
”Nu är det bara de som har störst behov och störst chans att leva ett långt friskt liv med en ny njure som kommer ifråga för transplantation. Men många av de som inte ens hamnar i kön för att de är för gamla eller för sjuka med dagens prioritering, skulle också få bättre livskvalitet med en transplantation,” säger Michael Olausson, professor på institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin.
Njurpreparat
Om det vore möjligt att använda organ från de yngsta och friskaste av alla de som avlider av hjärtstopp utanför sjukhus skulle det inte finnas någon organbrist längre.
Problemet är tiden det tar från det att donatorn dör tills njuren kan opereras in i en mottagare. Nu har dock Michael Olausson utvecklat en metod som innebär att hjärtdöda personers njurar som hunnit skadas av syrebrist kan förbättras och återställas till det skick de hade innan blodcirkulationen upphörde – de får en rekonditionering.
”Njuren sköljs igenom med en lösning som har precis rätt sammansättning av salter, rätt pH-värde, rätt syremättnad, rätt tryck och rätt temperatur. Då avstannar de nedbrytande processerna och njuren återhämtar sig”, förklarar Michael Olausson.
Utan rekonditionering har läkarna 30–60 minuter på sig att operera ut njuren från den avlidna personen, förbereda den med spolning och kylning och genomföra transplantationen. Det ställer enorma krav på logistik och ger väldigt lite tid för de anhöriga som ska ta ställning till donation. Med det nya tillvägagångssättet förlängs den tillgängliga tiden.
Metoden har prövats framgångsrikt på grisar. Förutom att forskarna bedömer grisarnas generella mående efter transplantation mäts också ett antal parametrar som visar njurens funktion, såsom förmågan att rena blodet från salter och att bilda hormonet erytropoietin som får benmärgen att bilda röda blodkroppar.
”När vi mäter efter en och tre månader ser vi ingen skillnad mellan en transplanterad gris och en kontrollgris”, säger Michael Olausson.
Pipettering
Nu förbereds försök på människa, i första hand i form av en mindre studie på tio personer. För tredje året i rad har Michaels Olaussons forskning fått stöd från Lundbergs Forskningsstiftelse. Anslaget på 2,4 miljoner kronor utgör en förutsättning för den kommande studien. Pengarna ska användas till en så kallad perfusionsapparat som är anpassad till studiens behov. Apparaten består av två moduler. En för rekonditionering av njuren på platsen där man tar njuren ur donatorn, och en annan för rekonditionering av njuren under tiden som denna transporteras till det sjukhus där mottagaren befinner sig.
Transplantationsoperationer är dyra, men det är även dialysbehandling. Ett år efter transplantation är kostnaden utjämnad. Och dialys är inte riskfritt; 20–25 procent av dialyspatienterna dör varje år. Risken att dö efter en njurtransplantation är i nuläget tre procent.
”Om det fanns tillräckligt med organ så att även äldre och sjukare patienter skulle få en transplantation skulle överlevnaden kanske sjunka något. Men det skulle fortfarande vara mycket bättre än dialys. Dessutom skulle patientens livskvalitet öka betydligt”, avslutar Michael Olausson.
