Rådgivnings– och revisionsföretaget EY har på uppdrag av Cancerfonden tagit fram en rapport för att undersöka hur svensk cancerforskning påverkas av covid-19-pandemin.
Rapporten visar att den kliniska cancerforskningen har drabbats hårt genom stopp av inklusion av patienter i kliniska studier och omfördelning av personal.
–Vår granskning visar att den kliniska cancerforskningen i praktiken har satts på paus under pandemin, vilket är allvarligt då det är den kliniska forskningen som ger bättre diagnosmetoder, behandlingar och uppföljningar, säger Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.
Rapporten ”Hur påverkar covid-19 cancerforskningen i Sverige?” är framtagen av EY på uppdrag av Cancerfonden. Syftet med rapporten har varit att identifiera pandemins effekter på olika faktorer som påverkar cancerforskningens resultat. Intervjuade forskare uppger att cirka 25–50 procent av personalen har omfördelats från kliniska studier till att hjälpa till i vården under pandemin. Beslutet att stoppa rekryteringen av nya patienter till kliniska studier under våren 2020 riskerar att ge effekt på dataunderlaget i framtida studier.
–Då cancerforskningen redan före pandemin har varit eftersatt i Sverige, inte minst den kliniska och patientnära forskningen, så riskerar nu pandemin och dess konsekvenser få stor negativ påverkan, säger Klas Kärre
”Vi har ett strukturellt problem”
Vidare visar rapporten att den kanske största utmaningen för den kliniska cancerforskningen inte är direkt kopplad till pandemin, men förstärks och tydliggörs av den; svaga formella stödstrukturer för initiering och genomförande av kliniska studier samt en låg grad av nationell samordning. Därtill förekommer det en stor brist på statistik på såväl klinik- som regional- och nationell nivå.
–Avsaknaden av statistik är något som flera av våra intervjupersoner har reagerat starkt på. Utan grundläggande siffror kring hur forskningen presterar, och vilka resurser som behövs är det väldigt svårt att fatta beslut i kristider. Sedan är det givetvis problematiskt att det inte finns en enhetlig linje nationellt sett. Vi har helt enkelt ett strukturellt problem, med bristande förutsättningar och planer, som gör svensk cancerforskning extra sårbar i kristider säger Daniel Brämhagen, ansvarig för hälso- och sjukvårdssektorn på EY Sverige.
Enligt rapporten har pandemin också medfört positiva effekter. Som en direkt konsekvens av turbulensen har kliniker fått mer tid över till nya projekt och idéer, och personal som omfördelats, exempelvis forskningssjuksköterskor, menar att de har fått positiva erfarenheter med nya lärdomar att ta med sig till cancerforskningen. Därtill har påskyndandet av digitaliseringen inneburit att internationella samtal och möten kan ske med högre frekvens och genomföras där det tidigare inte varit aktuellt. Digitala möten effektiviserar och möjliggör en bättre kontakt för Sveriges mer glesbebyggda regioner.
