Det dör idag fler personer av metadon och subutex än av heroin. Förra året dog 900 personer.
Över hela Sverige kommer nu rapporter om ökat drogmissbruk och ökade dödsfall från den så kallade läkemedelsassisterade 
drogrehabiliteringen – LARO. Problemet är att psykiatrin omvandlat drogmissbruk till en ”sjukdom” – som naturligtvis skall behandlas med ”mediciner” – alltså ännu tyngre droger.
Sedan ett år dör fler av narkotikaklassade ersättningsdroger, metadon och subutex, än av heroin. Antalet personer som dör i överdoser har mer än fördubblats på tio år – samtidigt som restriktionerna för ersättningsdrogerna metadon och subutex släpptes.
- År 2006 dog 29 personer med metadon i blodet.
- År 2008 ökade det till 84 fall.
- År 2013 avled 589 personer i en narkotikarelaterad död.
- År 2014 dog 765 personer av överdoser, en ökning med 30 procent.
- År 2016 dog över 900 personer i en narkotikarelaterad död. Det är 2-3 om dagen, 18 i veckan. Dödsfallen i trafiken uppgår till 257 år 2014 – där har man nollvision.
Socialstyrelsen hävdar dock i en rapport att ökningen är en illusion och menar att det beror på en metodförändring. Det stämmer dock inte och det återupplivar inte de 900 döda. De anser också att kritiken är felaktig då många metadontabletter kommer illegalt från Frankrike.
Resonemanget är märkligt. Vad spelar det för roll var knarket kommer ifrån? Det dödar lika effektivt i alla fall. Missbrukarna står dessutom utanför de olika beroendecentrum och säljer.
Det är psykiatrins lösning på drogproblemet som är själva problemet – och de kommer bara att förvärra det.
Faktum är att det inte är så fantastiskt farligt med en avtändning på heroin som hävdas, det är som en kraftig influensa med kramper. Efter en vecka är det över. Många tänder av själva. Det är när de skall tillbaka in i samhället efter en (drogfri) rehabilitering som är det stora problemet. Men avtändning på metadon och subutex är tio gånger värre och tar upp till sex månader.
Bakgrunden
I slutet på 1990-talet tog psykiatriker över på Socialstyrelsen som genast började nedmontera de frivilliga och ideella drogrehabiliteringshemmen. Omkring 1000 sängplatser försvann då de inte fick några fler bidrag. Naturligtvis kan man då komma att säga att den ideella drogrehabiliteringen inte fungerar. Det fanns ju ingen. Sedan kom psykiatrin och ”evidensbaserade” metoder, alltså droger!
”Slut med flummet!” hävdade kända psykiatriker. Främst psykiatriker Markus Heilig som introducerade subutexbehandlingen i Sverige – med god hjälp av läkemedelsbolaget som tillverkade det.
– Heroinberoende är medicinskt klassat som en sjukdom. Det är också så man ska se på missbrukarna, sade Markus Heilig. Han jämförde drogmissbruk med diabetes.
– Beroende är en sjukdom och den är kronisk. Återfallen är en del av beroendet som behandlas. Inte slutar man att skriva ut insulin till diabetespatienter som har stoppat i sig en massa kakor?
Han menade att metadon och subutexbehandling är livslång och att försöka bli drogfri är ovetenskapligt.
– Om det inte fungerar måste man gå tillbaka till behandlingen. Att pressa patienterna att sluta är inte förenligt med beprövad erfarenhet och vetenskap, sade han år 2006.
Vad är drogfriheten?
Nu skulle det tunga artilleriet in, metadon och subutex skulle göra narkomanerna drogfria(!) Inte en enda blev eller blir drogfria. De blev och blir konserverade för all framtid med droger som är tio gånger svårare att lägga av med än heroin. Ingen pratar längre om drogfrihet. Kostnaderna är enorma.
Även om de ideella hemmen naturligtvis inte klarade av att rehabilitera alla, så kom missbrukarna ifrån gatan ett bra tag, och många, väldigt många jämförelsevis, blev faktiskt helt drogfria genom LP-stiftelsen, Narconon, Hassela med flera som vägrade använda droger. Hundratals, säkert tusentals blev drogfria och kunde återvända till samhället. Vi hör bara inte talas om detta. Det har tystats ner! Hemmen baktalades enormt.
