”Går sakta, bidrar till rättsosäkerhet, försämrad arbetsmiljö samt ökade kostnader”
”Går sakta, bidrar till rättsosäkerhet, försämrad arbetsmiljö samt ökade kostnader”
Medarbetare i flera kommuner slår nu larm i rapport till Regeringskansliet.
Finansieringsmodellerna i omsorgen bromsar utvecklingen och vidmakthåller gamla och delvis förlegade arbetssätt. Dagens utveckling gör det svårt att bedriva en kvalitativ omsorg med brukaren i centrum. Rapporten lyfter många områden som inte lyfts i andra formella sammanhang och därmed inte når beslutsfattarna.
Utmaningarna inom omsorgen har inte varit större än vad de är nu, med den demografiska utvecklingen, hög personalomsättning samt pågående pandemi. Det är därför centralt att belysa strukturella svagheter och de utmaningar som finns för att minimera de problem som kan uppstå. En stor utmaning är att allt för få klarar av att se helheten inom omsorgen och ta ansvar för att göra de övergripande förändringar som behövs. Det riskerar att bli för många kockar och en inte allt för väl tillagade soppa.
Slutsatserna i rapporten ”När goda intentioner försämrar” är relativt hårda:
”…införande av Socialstyrelsens metodik IBIC (Individens Behov i Centrum), dagens förfrågningsunderlag och ersättningsmodeller riskerar att bromsa kommunernas användning av välfärdsteknik samt kan förstärka en utveckling som innebär beslutsförskjutning, ojämlik vård
och omsorg, försämrad arbetsmiljö samt ökande ekonomiska kostnader”.
Dessa slutsatser drar författarna efter samtal med medarbetare i olika yrkeskategorier i flera kommuner. Rapporten är framtagen på uppdrag av Regeringskansliet och är en underlagsrapport till Statens offentliga utredning 2020:14 Framtidens teknik i omsorgens tjänst.
För ett effektivt användande av resurser och inte minst för att inte skapa en rättsosäker verksamhet måste den kommunala omsorgen säkerställa sina arbetsmetoder. Politiker och myndigheter bör ha en tydligare insyn i konsekvenser av fattade beslut. Omsorgs organisationen och dess strukturer måste hänga med i utvecklingen. Det rådande läget med pandemin gör det än tydligare att de strukturella utmaningarna måste hanteras parallellt med att nya arbetssätt införs.
Rapporten är publicerad vid Örebro universitet och är framtagen av Ella Kolkowska, Anna-Lena Oskarsson och Henrik Essunger.
Huvudförfattaren Anna-Lena Oskarsson har lång erfarenhet som chef inom omsorgen och har jobbat i flera kommuner. Hon känner sig tillfreds över att nu kunna kommunicera det hon inte kunde säga som chef inom kommunen.
– Få ser helheten på alla nivåer av organisationen och väljer att prata om de utmaningar som finns. De tar ansvar för sin del och försöker göra det så bra som möjligt. Men allt för ofta leder det till suboptimering, försämrad arbetsmiljö och ojämlik vård och omsorg, säger hon
Förutsättningarna för den kommunala omsorgen är svåra och införandet av IBIC skapar nya utmaningar för hårt belastade arbetsgrupper. Förfrågningsunderlagen och ersättningsmodellerna försvårar också. Detta begränsar arbetet med införande av nya arbetssätt och välfärdsteknik, säger Ella Kolkowska, Universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet,
Anna-Lena konstaterar att kommunernas största utmaning är att införandet av välfärdsteknik riskerar att hamna på den yrkeskategori man tror snabbast får ut tekniken men att detta riskerar att bromsa den långsiktiga utvecklingen och dessutom riskerar rättssäkerheten för brukaren, personalens arbetsmiljö och ekonomin för kommunen. Det är viktigt att säkerställa processen för införandet ur flera synvinklar för ett lyckat resultat.
Frågan är om det är rätt att införa metodik som riskerar att förflytta beslutsmandaten och införa ett avancerat språkbruk i socialtjänstens verksamhetsområde, som präglas av hög personalomsättning och fokus på praktiskt omsorgsarbete, säger Henrik Essunger.
