Coronapandemin utsätter vården för en enorm press.
De åtgärder som regeringen hittills har tagit fram är varken anpassade efter tandvårdsbranschens eller småföretagens villkor.
– Tandvårdsbranschen är naturligtvis med och tar sitt samhällsansvar, men de privata vårdgivarna måste också kompenseras för de uppoffringar som de gör. Därför behöver det avsättas pengar för att kompensera de vårdgivare som inte kan bedriva verksamhet på grund av politiska beslut. Annars väntar utslagning och konkurser inom den privata tandvården, säger Merit Lindberg, vd för Privattandläkarna.
Det finns en stor och akut brist på både basala hygienartiklar och personlig skyddsutrustning. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att vid behov ta över regionernas och kommunernas ansvar för att säkra tillgången på sjukvårdsutrustning och annat skyddsmaterial.
Socialstyrelsen kan därför fördela befintligt material mellan regioner och kommuner samt ansvarar också för inköp av material.
Privattandläkarna anser att det är av yttersta vikt att den nationella styrning som finns rörande fördelningen av basala hygienartiklar och personlig skyddsutrustning även beaktar den privata tandvårdens behov. Privattandläkarna har därför sedan coronautbrottet verkat för nationell vägledning gällande vilka prioriteringar tandvården ska göra.
De åtgärder som regeringen hittills har tagit fram är varken anpassade efter tandvårdsbranschens eller småföretagens villkor. Tandvården är en utpräglad småföretagarbransch och nästan hälften av företagen har en årsomsättning på mindre än tre miljoner kronor. Effekten av myndigheternas prioriteringar som påverkar vilken tandvård som kan bedrivas blir snabbt mycket stora. Utan vidare stöd kommer privata vårdgivare att gå i konkurs och andra kommer att besluta att lägga ner sin verksamhet. Detta kommer att få långvariga effekter på tandvårdsbranschen. När coronapandemin är över så kommer det inte att finnas privata tandvårdsföretag i samma utsträckning som det finns idag. Patienter kommer inte heller då i samma utsträckning att kunna få den tandvård de har behov av.
Arbetet med att styra sjukvårdsutrustning och skyddsutrustning dit behoven är som störst måste därför kombineras med ett ersättningssystem som innebär att den vårdgivare som tvingas att dra ner eller helt stänga sin verksamhet, beroende på prioriteringar av var nödvändigt material bäst behövs, kompenseras för detta. Att skapa ett utrymme i budgeten handlar om branschens överlevnad.
För att inte slå undan benen på tandvården måste man därför snabbt besluta om ett antal ytterligare nödvändiga stödåtgärder:
- Inrätta en fond på 500 miljoner kronor för att kompensera vårdgivare som inte kan bedriva sin verksamhet beroende på beslut av staten.
- Slopa vårdmomsen tillfälligt. I tider av stor personalfrånvaro kommer det att vara nödvändigt att under perioder ersätta den sjuka personalen med vikarier. Den vårdmoms som infördes den 1 juli 2019 medför en kraftig kostnadsökning för företagen inom tandvården. En kostnadsökning som är extremt besvärlig i den extraordinära situation som nu råder. Vårdmomsen bör därför slopas under perioden 2020-03-01—2020-12-31.
- De sociala avgifterna bör slopas under perioden 2020-03-01—2020-07-01. Därefter ska frågan tas upp för eventuell förlängning.
- Reglerna för korttidspermittering måste anpassas utifrån ett småföretagarperspektiv. Det innebär att ersättningen för korttidspermittering dels måste omfatta arbetsgivarens familjemedlemmar och dels ska ersättningsnivån höjas så att staten står för 90 procent av den anställdes lönekostnad.
- Den sjukersättning som utgår till egenföretagare ska beräknas utifrån egenföretagarens inkomstbortfall.
- Inrätta en fond på 150 miljarder kronor som tillhandahåller statliga lånegarantier till små och medelstora företag.
- Staten ska ta hälften av hyreskostnaderna under april och maj för företag i utsatta branscher såsom tandvårdsföretag.
