Att Skandinaviska städer toppar listan över förutsättningar för ”bäst balans mellan jobb och fritid” är kanske inte så överraskande med tanke på andra globala hälsostudier som visat på liknande resultat.
Samtidigt ökar antalet sjukskrivningar lavinartat bland de länder som anses ha bäst förutsättningar för just god worklife balance. Hur hänger detta ihop?
Stress är det näst oftast rapporterade arbetsrelaterade hälsoproblemet i Europa och är därmed en av de största hälso- och säkerhetsutmaningarna vi står inför. Antalet människor som lider av stressrelaterade tillstånd orsakade eller förvärrade av arbete kommer sannolikt att öka. Vår ständigt föränderliga arbetsvärld ställer ökade krav på såväl arbetstagare som arbetsgivare, och kanske på hela stadsstrukturer. Studier tyder på att stress står för 50–60% av alla förlorade arbetsdagar. Detta representerar en enorm kostnad både vad gäller privata hälsotillstånd som ekonomisk utveckling.
Skandinaviska storstäder – bäst förutsättningar för Worklife Balance i världen
Techföretaget Kisi’s omfattande undersökning kring ”Worklife Balance” rankar 40 storstäder över hela världen baserat på en rad faktorer som påverkar balans mellan jobb och fritid. Studien syftar till att utgöra en ”benchmark” för större städer med möjligheten att jämföra dess förmåga att stödja lindrandet av arbetsrelaterad stress och intensitet. I studien rankas Helsinki i Finland som nummer 1, Oslo kommer på 3:e plats och Stockholm på 5:e plats. Skandinaviska städer ligger alltså på en topp 5-placering (Köpenhamn är inte inkluderad i rankingen).
Hög stressnivå trots goda förutsättningar
Trots att vi verkar ha bäst förutsättningar att få ihop livspusslet med god balans mellan jobb och fritid, verkar vi ändå inte kunna hålla våra stressnivåer på en hälsosam nivå. Tidigare studier har visat att nordiska arbetstagare är mer stressade än andra européer – Sverige delar förstaplatsen med Finland tätt följt av danskarna, norrmännen och islänningarna, enligt flera studier.
Varför så hög stressfaktor när vi har bäst möjlighet till bäst Worklife Balance?
Hur kommer det sig då att vi i Norden är mest stressade, när vi har alla förutsättningar för en god Worklife Balance, om man nu ska utgå från diverse studier?
Vi har nog alla läst och resonerat om logiska orsaker såsom vår numera ständiga uppkoppling och tillgänglighet genom användande av smartphones och sociala medier. Detta är samtidigt något som resten av Europa och Västvärlden också präglas av. Till detta finns ett antal övriga faktorer som kan ge förklaring på varför vi i Norden är mer stressande än andra länder:
1. Jämställdhet – stress både på jobbet och i hemmet
Det faktum att vi lever i ett samhälle med relativt hög jämlikhet borde minska stress och arbetsbörda kan man logiskt tycka, eftersom bördan syftar till att bli mer jämnt fördelad. Flertalet studier visar dock att män och framförallt kvinnor, ökad jämställdhet till trots, upplever ökad stress. Man pratar om en dubbel stress – stress på jobbet och stress i hemmet. Att prestera både som yrkesverksam och som exempelvis småbarnsförälder är en svårbalanserad utmaning för de flesta i denna situation. Länder med betydligt sämre jämställdhet har oftast fokus på det ena eller andra; jobb eller hemmasysslor – på gott och ont.
Torbjörn Åkerstedt, professor vid Karolinska institutet och föreståndare för Stockholm Stress Center, har i samband med tidigare studier uttalat att han inte är förvånad över den arbetsrelaterade stressens utbredning och instämmer att en av orsakerna kan ligga i den relativt höga jämställdhet vi har i Sverige och Norden. Det är förstås inte ett argument emot jämställdhet, mer ett konstaterande kring att det finns en del kvar att jobba på för att vi ska få vårt moderna samhälle att bli så jämställt och bra i praktiken som det ämnar vara i teorin.
2. Möjligheternas tid – ökad press till självförverkligande
Vi lever i en tid där vi generellt sett har det har det väldigt bra. Våra svenska strukturer och välfärdssystem tenderar att göra oss ganska bortskämda och det är lätt att ta sådant som ”gratis” utbildning, sjukvård samt anställningsskydd förgivet. När våra grundläggande behov är uppfyllda förflyttas fokus till alltmer yta och självförverkligande, något som både kan hjälpa och stjälpa vårt välmående. Moderna mantran uppmuntrar oss att leva ut våra drömmar, men detta är också något som kan öka pressen och även skapa besvikelse när saker inte går enligt plan. Numera heter det ofta att ”du kan bli och göra vad som helst – alla möjligheter står öppna för dig”. Vi byter idag jobb och karriärvägar till en helt annan grad än för 1-2 generationer sedan. Alla dessa ”oändliga” möjligheter är inte bara av godo utan kan leda till ökad stress, press och förvirring kring vilka val vi ska göra, samt besvikelse när verkligheten inte lever upp till de föreställda förväntningarna.
3. För höga ambitioner – för lite återhämtning
Hur mycket vi än önskar hinna med på en dag, såväl yrkesmässigt som privat, så har dygnet fortfarande 24 timmar. Många kan nog känna igen sig i att livet ibland känns som en ständig kamp mot klockan och ekorrhjulet är lätt att trissa upp i en takt som vi sedan får svårt att bromsa. Ofta går detta ut över livsviktiga hälsofaktorer såsom sömn och återhämtning. Kanske skulle vi därför må bra av att sänka vår ambitionsnivå en aning? Tvinga oss att skala ned snarare än att klämma in fler aktiviteter på agendan.
Professor Marie Åsberg, psytriakier på Karolinska Insitutet, förklarar i en intervju med BBC att hjärnan inte kan skilja mellan rent arbetsrelaterade sysslor och det vi gör efter jobbet såsom planering av fritidsaktiviteter, prestationsorienterade hobbys eller att hålla sig vaken sent för att se till att ens sociala medieprofil är uppdaterad. Hjärnan bryr sig inte om en aktivitet är lönebaserad eller inte. De flesta som ”går in i väggen” har en hög ambitionsnivå och får i regel för lite sömn. I jakten på framgång är risken stor att man överskattar sina egna styrkor och sin uthållighet
4. Arbetsgivare – inte tillräckligt medvetna eller proaktiva gällande företagshälsa
Stressen på jobbet har i Sverige ökat med tio procentenheter sedan förra året bland privatanställda tjänstemän. Det visar Unionens stressindex för 2019. För att bättre förebygga stressrelaterad utbrändhet behöver arbetsgivarna ha tillgång till rätt metodik, processer och verktyg för att kunna ta reda på och analysera hur de anställda faktiskt mår. Glesa medarbetarundersökningar med generella frågor räcker inte för att fånga upp viktiga varningssignaler. Det som behövs är löpande undersökningar av arbetsmiljörisker såsom för hög arbetsbelastning och ohälsosam arbetstidsförläggning bland medarbetarna. En aktiv dialog bör kontinuerligt ske i organisationerna mellan arbetsgivare, chef, miljöombud och anställda. Detta för att finna proaktiva åtgärder – till fördel för både arbetstagaren och arbetsgivaren.
