Ulricas livsstilsförändring blir tv-serie

När Santander tillsammans med En Svensk Klassiker sökte deltagare till sitt projekt ”Min Klassiker” strömmade över 900 ansökningar in från människor som ville ha hjälp att genomföra en livsstilsförändring.

Ulricas livsstilsförändring blir tv-serie i höst Foto: Térèse Korning

Fyra personer valdes ut – en av dem var Ulrica Johansson från Stockholm.

Att göra en livsstilsförändring i sig är tufft. Att dessutom bli filmad samtidigt är ingen lätt match. Från och med december kommer sociala medie-serien Min Klassiker ta plats hemma i tv-sofforna.

– Jag är svinnervös inför tv-premiären, trodde väl aldrig att jag skulle få se mig själv på tv någonsin! Det känns som det kommer nå en annan publik och ja jag vet inte, det känns jätteläskigt. Det läskiga är nog att det känns som att vi har öppnat oss så mycket och nu ska det nå en ännu större publik. Sen bygger jag upp jättemycket i mitt huvud. Jag visar väldigt mycket känslor och sidor som jag inte trodde skulle visa för någon, någonsin, och nu i tv!! säger Ulrica Johansson.

Ulrica är Min Klassikers yngsta deltagare. Hennes ungdomsår kantades av ett destruktivt förhållningssätt till mat, kropp och träning. När hon skickade in sin ansökan längtade hon efter att finna träningsglädjen, utan fokus på prestation och tider.

– Jag kände att min tidigare träning var väldigt tråkig och enformig – ett nödvändigt ont. Jag behövde hitta ett nytt ”varför” till att träna, och framförallt att lära mig träna kravlöst. Jag vill känna att mitt klassiker-år, oavsett hur det går, ska ha varit fantastiskt.

Av sina föräldrar beskrivs Ulrica bland annat som ambitiös, försiktig och ansvarstagande.

Något som verkar stämma ganska bra överens med hur hon skulle beskriva sig själv.Ulrica lägger också till att hon är svart eller vit – av eller på. Ett personlighetsdrag som ofta är till hennes fördel – men inte alltid.

– För mig har min träning, kropp och vikt alltid varit starkt förknippad med ångest. Jag var väldigt lång när jag var liten, många trodde att jag var äldre än jag faktiskt var. Väldigt mycket av min tankeverksamhet gick till att tänka på hur jag såg ut. Till en början ville jag gå ner ”några kilon”, vilket jag inte behövde eftersom jag var fullt normalviktig. På grund av min svart/vita personlighet så gick allting snabbt. All min energi gick till slut åt att tänka på vad jag stoppade i mig och hur jag skulle göra mig av med det.

– Vid årsskiftet, samma år jag skulle fylla 15 blev det som tidigare bara varit tankar, verklighet. I mars det året lades jag in på Stockholm centrum för ätstörningar i två månader. Jag kom sakta tillbaka till skolan, men fick ett återfall 2 år senare, då började jag på dagvård och behövde gå om en klass. I dag är jag frisk från min anorexi sedan fem år tillbaka. Det är inga tankar som kommer till mig längre. Och skulle de göra det så kan jag tänka på ett friskt sätt, avslutar Ulrica.