Vad kan göras för att hjälpa dem som löper risk att begå självmord?

Den 10 oktober är det Världsdagen för psykisk hälsa (World Mental Health Day) som inrättats av Världshälsoorganisationen, WHO, och i år är temat självmordsprevention.

Fastän antalet länder med nationella strategier för att förebygga självmord ökat stadigt de senaste fem åren, visar nedslående siffror från WHO att det fortfarande sker ett självmord var 40:e sekund runt om i världen.

Vart och ett av dessa dödsfall är en oerhörd tragedi för de närmaste. Men enligt WHO kan självmord förhindras, bland annat genom att nationella hälso- och utbildningsprogram runt om i världen integrerar beprövade förebyggande strategier i sina system på ett hållbart sätt.

Vad kan öka risken för självmord?

En av de viktigaste faktorerna som tros öka risken för självmord är psykiska tillstånd som depression, bipolär sjukdom, schizofreni, ångest och olika personlighetsstörningar. Andra faktorer som kan bidra till en förhöjd självmordsrisk är relationsproblem, fysisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk samt beteendestörningar, som till exempel spelberoende. Risken kan även vara relaterad till ekonomiska bekymmer, förlust av arbete eller svårigheter att hitta en bostad samt andra ogynnsamma livshändelser.

Orsakerna bakom självmord är emellertid komplexa och inbegriper vanligen mer än en faktor (s.k. komorbiditet eller samsjuklighet). Till exempel kan en kombination av psykiska hälsotillstånd, som depression och ångest, och andra faktorer, som missbruk, tillsammans skapa en ond cirkel.

Vad kan göras för att hjälpa någon som löper risk att begå självmord?

Vilken hjälp som är relevant bör utgå från den bakomliggande orsaken till någons självmordstankar och beteenden. Samtalsterapi, medicinering och livsstilsförändringar är bara några av de strategier som finns för att förhindra självmord.

Samtalsterapi, även känt som kognitiv beteendeterapi (KBT), är en av de behandlingar som står till buds för att minska risken för självmord. KBT används i stor utsträckning som behandlingsmetod för ett antal olika hälsoproblem och beroenden, inklusive alkohol- och drogmissbruk och spelberoende. Syftet med KBT är att förändra inlärda beteenden och tankar genom att identifiera specifika negativa tankemönster och beteendereaktioner på utmanande och stressande situationer. Tillsammans med en terapeut utvecklar individen ett mer balanserat och konstruktivt sätt att reagera på stressorer och känslor som kan bidra till självmordstankar och beteenden.

Det är inte säkert att samtalsterapi alltid räcker för att minska risken. I en del fall kan läkemedel ordineras för att hjälpa till att lindra symptomen vid till exempel depression eller ångest. Behandling av dessa hälsotillstånd med antidepressiva, antipsykotiska eller ångestdämpande läkemedel, tros kunna hjälpa till att minska eller helt eliminera självmordstankar. I fall där det föreligger komorbiditet, exempelvis depression och spelberoende, kan det ibland vara tillräckligt att lindra eller avhjälpa en av riskfaktorerna för att förhindra självmord.

Utöver medicinering och samtalsterapi, eller där dessa metoder inte finns tillgängliga, kan vissa förändringar av livsstilen ibland minska risken för självmord. Det kan till exempel vara gynnsamt att lägga sig till med hälsosamma vanor som att träna regelbundet, sova bra och undvika alkohol och droger.

Fysisk aktivitet stimulerar produktionen av vissa ”må bra”-kemikalier i hjärnan, som endorfiner, dopamin, noradrenalin och serotonin, vilka alla kan ha stor inverkan på vår humörreglering och i förlängningen lindra symptomen vid en depression. När en rutin väl har etablerats är regelbunden träning förhållandevis enkelt att fortsätta med och det kan också underlätta vid sömnsvårigheter. Att få tillräckligt med kvalitetssömn är viktigt eftersom sömnbrist kan leda till ökade självmordstankar. Slutligen är det viktigt att undvika substanser som alkohol och droger, eftersom dessa kan leda till att självmordsrisken ökar.

Några avslutande ord

Även om det kanske redan finns förebyggande strategier på plats för dem som ligger i riskzonen för självmord, tros bristande tillgång till eller kännedom om denna hjälp spela en roll i ökningen av riskerna. Denna bristande tillgång kan handla om att människor väljer att inte söka hjälp, eller om att de inte har möjlighet eller ens är medvetna om att det finns hjälp att få. Det är därför regeringar, folkhälsomyndigheter, utbildningsväsendet, media och olika samhällsorganisationer måste arbeta tillsammans för att införliva beprövade förebyggande strategier och nå ut till både dem som aktivt söker hjälp och dem som lider i tysthet.