Inom svensk hälso- och sjukvård har instinkten att skydda känslig patientdata traditionellt lett till en strategi baserad på strikta restriktioner.
IT-avdelningar bygger höga digitala murar, blockerar externa lagringstjänster och begränsar vilka applikationer som får installeras på sjukhusens datorer.
Tanken är logisk: genom att minimera antalet ingångar minimerar man också risken för intrång. Men verkligheten under 2026 visar att denna strategi ofta får motsatt effekt. När säkerhetsåtgärderna blir för hinderlystna för den dagliga verksamheten skapas en grogrund för osynliga risker som är betydligt svårare att hantera än de kända hoten.
Mänskligt beteende är en faktor
Detta fenomen handlar i grunden om mänskligt beteende och viljan att hitta den mest effektiva vägen till målet, oavsett om det gäller arbete eller fritid. Precis som vissa konsumenter aktivt söker sig till alternativ som sport betting utan svensk licens för att undgå nationella begränsningar och spelgränser, söker användare i andra branscher motsvarande genvägar när regelverken upplevs som för snäva. Internationella bettingplattformar verkar inom en reglerad marknad, men de erbjuder säkra alternativ, högre gränser, ett bredare utbud av alternativ och live betting-alternativ som inte är lika restriktiva.
Det kan handla om företag som blockerar externa molntjänster, vilket leder till att anställda istället använder privata Dropbox- eller Google Drive-konton för att snabbt dela filer. Eller om streamingplattformar som geografiskt begränsar innehåll, vilket får användare att kringgå spärrarna via VPN-tjänster. Mönstret är detsamma: när det officiella systemet upplevs som för begränsande uppstår en parallell infrastruktur utanför kontroll.
Denna paradox, att hårdare tag kan leda till minskad kontroll, är en av de största utmaningarna för dagens säkerhetschefer. Istället för en centraliserad och övervakad miljö får vi en fragmenterad digital verklighet där kritiska dataflöden sker utanför organisationens synfält. För att förstå vidden av problemet måste vi titta närmare på vad som faktiskt sker i skuggorna av de godkända systemen och varför den mänskliga faktorn alltid kommer att vara den starkaste drivkraften i säkerhetsarbetet.
Skuggsystemens osynliga hot mot vårdens infrastruktur
Begreppet ”skugg-IT” syftar på all den mjukvara och hårdvara som används inom en organisation utan IT-avdelningens uttryckliga godkännande eller vetskap. Inom vården kan detta vara allt från oskyldiga chatt-appar för snabb kommunikation mellan sjuksköterskor till avancerade analysverktyg som forskare laddar ner för att bearbeta data snabbare än vad sjukhusets egna servrar tillåter.
Problemet är inte intentionen, som oftast är att rädda liv eller effektivisera vårdflöden, utan konsekvensen. När data lämnar de säkrade zonerna förlorar organisationen förmågan att skydda den mot intrång, förlust eller manipulation, vilket skapar enorma sårbarheter i system som redan är under hård press.
Under de senaste åren har vi sett hur komplexiteten i dessa system ökat dramatiskt, särskilt med integrationen av AI och sakernas internet (IoT) i medicinsk utrustning. Rapporter indikerar att cyberhoten mot sjukhus nu allt oftare kombinerar automatiserade AI-attacker med manuell manipulation, där gränserna suddas ut. Stöldskyddsföreningen belyser i sin rapport om framtidens brott hur kriminella nätverk utnyttjar just dessa oövervakade bakdörrar för att komma åt värdefull data, vilket understryker att hotbilden mot välfärdssektorn har skiftat från slumpmässiga virus till riktade kampanjer mot svaga länkar i infrastrukturen.
Situationen kompliceras ytterligare av att värdet på den data som hanteras har ökat, samtidigt som förståelsen för riskerna inte alltid hänger med i samma takt. När sjukhus och regioner digitaliseras omvandlas patientjournaler och forskningsresultat till immateriella tillgångar som måste värderas och skyddas korrekt.
Enligt analyser från SCB riskerar komplexiteten i dessa system att leda till en överskattning av tillgångars värde om man inte korrekt hanterar kostnaderna för datainsamling och säkerhet, vilket visar att skugg-IT inte bara är ett tekniskt problem utan även en ekonomisk riskfaktor för hela samhällsekonomin.
Psykologin bakom varför personal kringgår säkerhetsprotokoll
För att komma till rätta med problemet måste beslutsfattare sluta se säkerhetsöverträdelser som enbart disciplinära ärenden och istället betrakta dem som designproblem. Vårdpersonal arbetar ofta under extrem tidspress där sekunder kan vara avgörande för en patients utgång. Om inloggningsprocessen till det säkra nätverket tar två minuter, medan en privat surfplatta ger svaret på tio sekunder, kommer den professionella plikten att hjälpa patienten nästan alltid att vinna över lojaliteten mot IT-policyn. Detta är inte ondska eller slarv; det är en rationell prioritering av kärnverksamheten framför administrativa hinder som upplevs som kontraproduktiva.
Detta fenomen förstärks av den tekniska klyftan mellan konsumentteknik och företagssystem. De flesta anställda är vana vid sömlösa, intuitiva gränssnitt i sina privata liv, där biometrisk inloggning och omedelbar synkronisering är standard. När de sedan möter vårdens ofta föråldrade och tungrodda system uppstår en kognitiv dissonans.
Friktionen som uppstår när säkerhetslösningar inte är användarvänliga skapar en ”säkerhetströtthet”, där användare aktivt börjar leta efter genvägar för att minska sin mentala belastning. Ju fler hinder som sätts upp utan att adressera användarupplevelsen, desto mer kreativ blir personalen på att hitta vägar runt dem.
Dessutom spelar den upplevda risken en stor roll i beslutsfattandet. För den enskilde läkaren kan risken för en cyberattack kännas abstrakt och avlägsen, medan behovet av att snabbt konsultera en kollega på ett annat sjukhus är konkret och akut. När säkerhetskulturen bygger på förbud snarare än förståelse, skapas en ”vi mot dem”-mentalitet där IT-avdelningen ses som en bromskloss snarare än en möjliggörare.
Detta leder till att incidenter och riskbeteenden sällan rapporteras, vilket i sin tur gör att säkerhetsansvariga får en skev bild av hur systemen faktiskt används i verkligheten och vilka hål som behöver tätas.
Likheter till konsumentbeteende och digitala blockeringar
Det vi ser inom vårdens IT-säkerhet är en spegling av ett större samhälleligt mönster: när regleringar upplevs som för restriktiva eller frikopplade från verkligheten, uppstår parallella system utanför kontrollorganens räckvidd. Detta gäller allt från finansiella transaktioner till logistik. Ett tydligt exempel på detta i en annan sektor är hur sanktioner och restriktioner inom sjöfarten har lett till framväxten av oreglerade aktörer. Fenomenet med den så kallade skuggflottans trafik i Östersjön innebär ökade säkerhetsrisker just för att dessa fartyg opererar utanför de etablerade systemen för försäkring och säkerhetskontroll, vilket skapar en oförutsägbar riskmiljö för alla inblandade.
På samma sätt fungerar skugg-IT som en ”skuggflotta” inom sjukhusens nätverk. Precis som de oreglerade fartygen transporterar olja utan insyn, transporterar osanktionerade applikationer känslig patientdata genom kanaler som IT-avdelningen varken kan se eller styra. När en organisation implementerar totala blockeringar utan att erbjuda funktionella alternativ, tvingar de i praktiken sin personal att bli ”smugglare” av information. De skapar en svart marknad för digitala verktyg internt, där den enda valutan är effektivitet och priset är säkerhet.
Denna parallell är viktig för att förstå att problemet inte kan lösas med enbart mer teknik eller hårdare straff. Om man stänger ner en hamn hittar fartygen en annan; om man blockerar en fildelningstjänst hittar personalen en ny. Lösningen ligger inte i att bygga högre murar, utan i att skapa officiella kanaler som är så pass effektiva och användarvänliga att behovet av skuggsystemen försvinner av sig självt. Det handlar om att konkurrera ut de osäkra alternativen genom kvalitet och tillgänglighet, snarare än genom förbud.
Strategier för en säkrare och mer tillåtande IT-miljö
För att vända utvecklingen måste vårdens IT-strateger under 2026 anamma en filosofi som bygger på ”Zero Trust” men med fokus på möjliggörande snarare än begränsning. Det innebär att man utgår från att nätverket redan är komprometterat och fokuserar på att säkra datan och identiteterna, snarare än att bara skydda nätverksgränsen.
Genom att implementera säkerhetslösningar som följer användaren och datan, oavsett vilken enhet eller plats de befinner sig på, kan man tillåta en högre grad av flexibilitet utan att tappa kontrollen. Det handlar om att ge personalen godkända, säkra verktyg som är lika smidiga att använda som de privata alternativen de annars skulle välja.
En annan kritisk komponent är utbildning och kulturförändring. Istället för årliga, generiska webbkurser i säkerhet som ofta klickas förbi, behöver organisationer arbeta med situationsanpassad träning och en öppen rapporteringskultur. Personalen måste känna sig trygg i att lyfta säkerhetsbrister eller erkänna misstag utan rädsla för repressalier.
Genom att involvera vårdpersonalen i upphandlingen och utformningen av nya IT-system kan man också säkerställa att säkerhetsåtgärderna faktiskt stödjer de kliniska flödena istället för att motarbeta dem.
Framtidens säkra vårdmiljö handlar inte om vem som har de tjockaste brandväggarna, utan om vem som har bäst insikt i sina dataflöden. Genom att acceptera att total kontroll är en illusion kan vi börja bygga system som är resilienta nog att hantera den mänskliga faktorn.
Det kräver modet att släppa på vissa restriktioner för att vinna tillbaka synligheten, och insikten att den säkraste datorn inte är den som är inlåst i ett kassaskåp, utan den som används korrekt av en medveten och stöttad medarbetare.
