Arbetsgivare behöver fokusera mer på NPF-diagnoser – enkla anpassningar kan göra skillnad

2

Antalet svenskar med neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och autism ökar kraftigt.

Enligt Socialstyrelsen har ungefär fyra procent av den vuxna delen av befolkningen en ADHD-diagnos och tre procent autism. Trots det är arbetslivet ofta dåligt anpassat för dessa medarbetare, och många lämnar därför yrken de egentligen trivs bra i.

– När arbetsgivare visar förståelse och erbjuder enkla anpassningar kan det göra stor skillnad för både individen och organisationen. Det handlar om att se styrkorna hos medarbetare med NPF-diagnoser och skapa förutsättningar för dem att lyckas, säger Helena Larsson Berggren, arbetsmiljöspecialist och sjuksköterska på Avonova.

Viktigt att bygga en tillåtande och öppen kultur

Forskning visar att personer med NPF kan bidra med unika egenskaper som kreativt tänkande, förmåga att se nya lösningar, noggrannhet och engagemang. Trots detta stöter många med NPF-diagnoser på hinder i arbetslivet. Dessutom är det många som inte vågar berätta om sin diagnos, av rädsla för att det ska missgynna dem i arbetslivet.

Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivare skyldiga att anpassa arbetsmiljön för att förebygga ohälsa och stödja arbetstagares förmåga att utföra sitt arbete. Men då krävs det att den anställde berättar om sin diagnos.

– I grunden handlar det om att skapa en arbetsplatskultur där medarbetare vågar berätta om sina diagnoser och där olikheter ses som en tillgång. När vi vågar prata öppet om NPF och ser till att arbetsmiljön är anpassad, bygger vi hållbara arbetsplatser där fler kan må bra och bidra fullt ut, menar Helena Larsson Berggren.

Expertens tips på små anpassningar som gör stor skillnad

– Det är viktigt att arbetsgivare inte ser på anpassningar som något komplicerat eller kostsamt. Ofta handlar det om små justeringar som gör stor skillnad, som till exempel att erbjuda en lugn arbetsplats eller mer tydlig struktur. De här anpassningarna är dessutom ofta till nytta för samtliga medarbetare på en arbetsplats, avslutar Helena Larsson Berggren.