Bara 12 procent av föräldrarna till barn med psykisk ohälsa anser att barnet har fått den vård och det stöd som behövs, och endast 6 procent svarar att insatserna har samordnats.
Många föräldrar stängs ute, mer än hälften har inte involverats i vården. Det visar en ny undersökning från Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som släpps idag.
– Alltför många barn och unga faller mellan stolarna och får inte de insatser de behöver. När stödet uteblir får föräldrar dra ett tungt lass, ofta utan stöd för egen del. Ska vi bryta trenden med växande psykisk ohälsa måste alla som möter unga bli bättre på att samordna insatser och arbeta tillsammans med familjen, säger Conny Allaskog, ordförande för NSPH.
Majoriteten av föräldrarna har barn som har kontakt med flera delar av vård- och stödsystemet, framför allt barn- och ungdomspsykiatrin, elevhälsan och vuxenpsykiatrin. Trots omfattande vård- och stödkontakter är omdömena genomgående låga, med färre än hälften som är nöjda med stödet deras barn fått.
Undersökningen pekar på stora brister i tillgänglighet, innehåll och samordning i vård och stöd till barn och unga med psykisk ohälsa. Väldigt få, 12 procent, anser att deras barn får den vård och det stöd som behövs eller att det är lätt att få information om vilket stöd som finns tillgängligt. Endast 6 procent svarar att olika vård- och stödinsatser samordnas vid behov. Enligt anhöriga får de ofta täcka upp för brister i vård-och stödsystemet, vilket ofta leder till en hög belastning på hela familjen.
Rapporten visar att föräldrar generellt tvingas ta ett stort ansvar för sitt barns mående, men inte får den information de behöver eller får vara delaktiga i vården. Mer än hälften har inte blivit involverade eller lyssnade på i vården och stödet kring sitt barn, och nästan hälften har ofta eller ibland stängts ute med hänvisning till sekretess. Av dessa är nästan tre av tio föräldrar till omyndiga barn.
Hälften av dem som deltagit i undersökningen har varit med om att deras barns vård övergått från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Nästan två tredjedelar (64 procent) svarar att övergången fungerat dåligt. Många föräldrar har inte heller involverats i processen, trots att det är vanligt att barnet bor kvar hemma efter 18-årsdagen. Resultaten visar också att de som haft en dålig övergång ofta är mindre nöjda med vården inom vuxenpsykiatrin efteråt.
– Vi har lyssnat till många föräldrar som beskriver hur de kämpar dygnet runt för att deras barn ska få hjälp, ibland för att barnet ens ska orka leva. Ändå stängs de gång på gång ute från vården eller behöver bråka för att få veta hur deras barn mår eller hur de kan hjälpa till. Det är svårt att höra, säger Conny Allaskog.
Att vara anhörig till ett barn med psykisk ohälsa påverkar ofta arbetslivet. Mer än hälften har blivit sjukskrivna på grund av situationen och en av tio har slutat arbeta helt. Trots det pressade läget som anhöriga vittnar om får de sällan stöd för egen del. Drygt hälften har inte fått något stöd alls, och av dem som fått stöd beskriver sex av tio det som ganska eller mycket dåligt.
Tillgängliga för intervju:
Conny Allaskog, ordförande för NSPH.
Anhöriga som lever nära en ung person med psykisk ohälsa ställer gärna upp på mediaintervjuer.
Unga med egen erfarenhet av vård från olika instanser eller stöd i skolan ställer gärna upp på mediaintervjuer.
Vi sätter er i kontakt vid intresse.
Resultaten i korthet: om anhöriga
- 11 procent tycker det har gått snabbt för deras närstående att få vård och stöd, samt att det är lätt att få reda på vilka insatser som finns att få.
- 12 procent anser att deras närstående fått den vård och det stöd hen behöver, och endast 6 procent tycker att samordningen mellan olika insatser fungerat väl.
- Endast 20 procent av anhöriga tycker att övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin fungerat bra.
- Mer än hälften, 52 procent, har inte blivit involverade eller lyssnade till i vård och stöd för deras närstående.
- 47 procent har ofta eller ibland nekats information eller möjlighet att involveras med hänvisning till sekretess. Av dessa är 27 procent anhöriga till omyndiga barn.
- 77 procent av de anhöriga svarar att deras psykiska hälsa har påverkats negativt av situationen, 56 procent upplever att det påverkat relation till partner eller andra familjemedlemmar negativt.
- 40 procent har gått ner i arbetstid, 48 procent har sjukskrivit sig enskilda dagar för att kunna ge stöd till en närstående. 51 procent har blivit så påverkade av sin närståendes situation att de blivit sjukskrivna. 11 procent har även slutat arbeta helt.
- Mer än hälften, 53 procent, av de anhöriga har inte fått något stöd för egen del.
- Av dem som fått anhörigstöd tycker 58 procent att stödet varit ganska eller mycket dåligt. Bland dem som fått stöd är det vanligast med utbildning om den närståendes problematik eller enskilt samtalsstöd.
Om NSPH-rapporten 2026
Den 9 oktober, i anslutning till världsdagen för psykisk hälsa, lanserar Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) rapporten ”Jag vill bara vara som alla andra, men jag kan inte”. Rapporten bygger på en omfattande undersökning om hur unga med psykisk ohälsa upplever vård och stöd, och om anhörigas situation.
Fakta om undersökningen
Enkäten genomfördes februari 2026 och vände sig till unga som behövt stöd för sin psykiska ohälsa och anhöriga till gruppen.
Fakta om de anhöriga som deltagit:
- 1 385 anhöriga svarande, 95 procent är förälder till en ung person som lever med psykisk ohälsa.
- Av de anhöriga är 96 procent kvinnor.
- 65 procent har en ung närstående som får vård eller stöd från samhället idag, medan 14 procent har en ung närstående som fått vård eller stöd tidigare.
Fakta om de unga som deltagit:
- 944 unga svarade i åldrarna 15–30 år.
- Av de unga är 80 procent svarande flickor/kvinnor och 14 procent pojkar/män. 12 procent har erfarenhet av att vara transperson.
- Av de unga får 63 procent vård eller stöd idag, medan 26 procent har fått det tidigare.
Tipsruta: Så här pratar du med unga om psykisk ohälsa
Fråga.
Du behöver inte hitta de perfekta orden. En enkel fråga kan räcka för att visa att du bryr dig.
Lyssna.
Var intresserad på riktigt. Avbryt inte och lyssna utan att direkt försöka ge råd eller lösa problemet.
Var inte rädd.
Våga ta upp det du ser och märker. Även om den unga inte vill prata just då kan kontakten visa att du finns där.
Krångla inte till det.
Du behöver inte trösta, ge goda råd eller lösa allt. Det viktigaste kan vara att finnas där och lyssna.
Respektera ett nej.
Den unga kanske inte vill prata just då. Acceptera det – men visa att du finns kvar.
Skuldbelägg inte.
Om något har gått på tok, försök i stället att tillsammans hitta en väg framåt.
Gör dig tillgänglig.
Visa att det är okej att prata om bekymmer – med dig eller med någon annan.
Råden bygger på NSPH:s skrift Våga vara vuxen, framtagen tillsammans med unga: bit.ly/vågavaravuxen
OM NSPH
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, är ett samarbete mellan patient-, brukar- och anhörigorganisationer verksamma inom psykisk ohälsa, beroende och suicidalitet. Vi arbetar för att patienter, brukare och anhöriga ska bli mer delaktiga i vård och stöd samt få ett större inflytande över de beslut som fattas inom olika samhällsområden. Vi ser oss patienter, brukare och anhöriga som en oumbärlig resurs för ökad kunskap i samhället om psykisk ohälsa.
