Risken att drabbas av tidig hjärtsvikt efter hjärttransplantation är lägre om givarhjärtat förvarats i en så kallad hjärtbox i stället för i sedvanlig kylväska med is.
Det visar en studie där Göteborgs universitet är med och presenterar resultaten.
Det etablerade sättet att förvara donerade hjärtan inför transplantation är att de hålls nedkylda vid fyra grader i kaliumlösning i en kylväska med hjälp av is.
Hanteringen är en kamp mot klockan där matchning, transport och operation behöver ske inom fyra timmar för att inte öka risken för komplikationer hos mottagaren.
Forskning har visat att transporttider på uppemot nio timmar inte längre är ett hinder om man i stället för statisk kylförvaring använder en hjärtbox. I boxen håller hjärtat åtta grader och syresätts med hjälp av pump, slangset, reservoar och en vätska som cirkuleras genom det vilande hjärtat i väntan på transplantation.
Syftet med den nu aktuella studien, publicerad i The Lancet, var att jämföra metoderna, hjärtbox och kylväska, utifrån säkerhet och hälsoutfall hos hjärtmottagare under de första 30 dagarna efter transplantation. Studien är den första så kallade randomiserade kontrollerade studien i sitt slag.
Åtta länder i Europa
I studien ingick 204 vuxna patienter som registrerats för hjärttransplantation på femton olika kliniker i åtta europeiska länder. Hälften av deltagarna lottades till att få hjärtan som hanterats i hjärtbox, medan hälften fick hjärtan som kylförvarats enligt standardrutin. Alla hjärtan kom från hjärndöda donatorer.
Resultaten visar att hjärtmottagarna i signifikant lägre utsträckning fick hjärtsvikt i sitt nya hjärta om det hade hanterats i hjärtbox inför transplantation, jämfört med sedvanlig kylförvaring. Risken för allvarlig organsvikt, primär graftsdysfunktion (PGD), var 11 procent i hjärtboxgruppen och 28 procent hos dem vars hjärtan förvarats enligt gängse rutin.
I övrigt var det inga skillnader i kliniska händelser mellan grupperna under uppföljningstiden. Forskarna kommer längre fram att presentera analyser av hälsoutfall hos deltagarna under det första året efter transplantation.
En av de drivande författarna i studien är Andreas Wallinder, disputerad thoraxkirurg och medicinskt ansvarig på det svenska bolaget XVIVO Perfusion, som tillsammans med Stig Steen, seniorprofessor på Lunds universitet, utvecklat den hjärtbox som användes.
– Syresättningen av hjärtat som sker i boxen är helt avgörande. Vid vanlig kylförvaring och transport har vi ingen syresättning eller cirkulation i cellerna, men när vi använder boxen pumpas syresatt och näringsrik vätska genom hjärtat hela tiden, vilket gör att hjärtat fungerar bättre och ger färre komplikationer hos mottagaren efter transplantationen, säger han.
Fler transplantationer i sikte
Göran Dellgren är professor i transplantationskirurgi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, thoraxkirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och svensk huvudprövare i studien, med ansvar för ett tjugotal deltagare:
– Resultaten utgör en landvinning inom transplantation, som kan komma att expandera fältet. Rätt använd kan hjärtboxen minska ett antal komplikationer som annars ofta resulterar i lidande, dåliga resultat, i värsta fall för tidig död, och därtill höga kostnader, säger han.
– Med tanke på tidsaspekten kan man också frakta organ längre sträckor, och därmed utnyttja fler organ för transplantation. Sannolikt kan man också börja använda mindre ideala organ hos äldre donatorer vilket skulle kunna öka antalet hjärttransplantationer, avslutar Göran Dellgren.
