Sjukvården är under press och står inför flera utmaningar, inte minst efter pandemin.
En undersökning, utförd av Censuswide på uppdrag av Sony Healthcare Europe, lyfter fram en oroande verklighet: läkare upplever en kraftig försämring av sin psykiska hälsa, och vårdskulden uppges vara en huvudorsak till denna nedgång.
Undersökningen avslöjar att 98 procent av de tillfrågade kirurgerna och onkologerna i Sverige upplever någon form av psykisk ohälsa.
Ångest är den mest framträdande, följd av utbrändhet, sömnlöshet, depression och ångest. Denna verklighet av försämrad psykisk ohälsa bland läkare sätter inte bara deras välmående på spel utan även kvaliteten på den vård de kan erbjuda.
Vårdskulden är en bidragande faktor till denna kris och den har ökat över tid på grund av resursbrist och ökad efterfrågan. En överväldigande majoritet av de tillfrågade, närmare bestämt 94 procent, anser att den pågående personalbristen förvärrar situationen och att det kan ta ytterligare tre år att lösa vårdskulden. Situationen har i sin tur skapat en känsla av hopplöshet och frustration bland läkarna, vilket i sin tur påverkar deras syn på arbetet och deras roll inom vården.
Det är alltså inte enbart den fysiska belastningen i form av personalbrist som är en utmaning för läkarna. Den psykiska påfrestningen är lika påtaglig och måste tas på lika stort allvar. Studien visar att läkarna känner sig mer bekymrade, ledsna, uppgivna och arga än tidigare när de reflekterar över sin roll och situationen inom vården. Denna ökade stress och de negativa känslorna kan leda till utmattning och minskad motivation, något som i sin tur kan påverka både deras egen hälsa och kvaliteten på den vård de ger patienterna.
Tilltron till tekniken inom vården behöver öka
Det är viktigt att tekniken ses som en del av lösningen av vårdskulden, men självklart inte som den enda lösningen. Tekniken kan underlätta vissa processer och minska belastningen på läkarna, men den kan inte ersätta den mänskliga kontakten i vården. Det är därför viktigt att inte bara fokusera på att införa ny teknik utan också att se till att den verkligen implementeras på ett sätt som stöder och avlastar läkarna i deras dagliga arbete. Att bara ha den senaste tekniken tillgänglig är inte tillräckligt för att förbättra vården om den inte används på ett sätt som verkligen stöder och underlättar läkarnas arbete. Implementeringen måste vara noggrant planerad för att säkerställa att tekniken blir användarvänlig, och det är viktigt att erbjuda utbildning och kontinuerligt stöd för att hjälpa läkarna att få ut det mesta av den nya tekniken.
Därför är den minskade tilltron till teknikens roll, som framkommer i rapporten, bekymmersam. Endast 58 procent av de tillfrågade läkarna tror att tekniken kan spela en avgörande roll, vilket är en oroande trend. Det är tydligt att det finns ett behov av att öka förtroendet för tekniken och visa på dess potential att göra verklig skillnad inom vården. Genom att aktivt lyssna på användarnas feedback och erfarenheter kan vi identifiera och lösa eventuella problem som uppstår. På så sätt kan vi säkerställa att tekniken blir ett stöd och en avlastning för läkarna, vilket i sin tur kan leda till förbättrad vårdkvalitet.
I en tid av ökande påfrestningar och utmaningar inom vården är det avgörande att inte bara erkänna problemen utan också att agera för att lösa dem. Det krävs ett helhetsgrepp som innefattar både fysiskt och psykiskt stöd för läkarna, samt investeringar i teknik och resurser som kan underlätta deras arbete. Endast genom att arbeta tillsammans kan vi skapa en hållbar och hälsosam arbetsmiljö för våra vårdgivare och därigenom säkerställa en högkvalitativ vård för alla.