Allhelgona förknippas med tända ljus, stillhet och minnen av dem vi saknar.
Men för många unga innebär besöken vid grav- och minnesplatser också betydligt tyngre känslor.
En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att var femte ung upplever sorg, oro eller ångest vid gravbesök, jämfört med bara tre procent bland de äldsta.
När kyrkogårdarna fylls av ljus under allhelgona samlas människor för att minnas dem de saknar. Men bakom den ljusa bilden finns en oväntad generationsskillnad. Var femte ung i åldern 18–29 år (21 procent) upplever istället tunga känslor som sorg, oro eller ångest – jämfört med tre procent bland de äldre. För vissa väcker gravbesöken så svåra känslor att de väljer att helt undvika grav- och minnesplatser. Två procent av svenskarna, motsvarande cirka 160 000 personer, uppger att de avstår från besök på grund av hur det får dem att känna.
- Det är tankeväckande att så många unga upplever gravbesök som känslomässigt tunga. Vi pratar mycket om hur unga mår, men kanske inte lika ofta om deras erfarenheter av sorg och förlust. Allhelgona är för många en fin tradition där generationer kan mötas kring minnena av dem som inte längre finns med oss. Kanske är allhelgona ett tillfälle för fler föräldrar och mor- och farföräldrar att ta med barn och barnbarn till graven, berätta om människorna som ligger där och samtidigt ge plats för frågor och känslor. Det behöver inte vara ett svårt samtal, ibland räcker det att dela ett minne eller bara vara där tillsammans, säger Conny Sohlberg, begravningsentreprenör på Fonus.
Samtidigt visar undersökningen att gravbesök för de flesta är något fint och meningsfullt (68 procent) och att besöken ger tröst (21 procent). Att tända ett ljus, dela ett minne eller bara stanna upp en stund kan vara ett sätt att känna närhet till någon som inte längre finns med oss.
- Det fina med allhelgona, tycker jag, är att vi får en anledning att stanna upp och minnas dem som inte längre finns med oss. Jag tror att mycket av trösten ligger i att få göra något för den man saknar. Men om ett gravbesök känns svårt kan det vara skönt att veta att det finns andra sätt att minnas. Man kan tända ett ljus hemma eller låta någon annan göra det vid graven. Därför hjälper vi på Fonus till med ljuständning på kyrkogårdar runt om i landet, samtidigt som det även går att tända ett ljus digitalt på vår världskarta. Det viktiga är inte var man befinner sig, utan att man får minnas på sitt eget sätt, säger Conny.
Om ljuständningen
Varje år hjälper Fonus människor att få ett ljus tänt när de inte själva kan vara där. Sedan starten har tiotusentals ljus tänts både digitalt på Fonus interaktiva världskarta och fysiskt på kyrkogårdar och minnesplatser över hela Sverige. På världskartan kan man välja en plats och tända ett ljus för någon man saknar, oavsett var man själv befinner sig. I år kan fysisk ljuständning beställas på 1031 kyrkogårdar mellan 12 oktober och 27 oktober. Du kan tända ett digitalt ljus till och med den 12 november 2026 via fonus.se.
Om undersökningen
Undersökningen har genomförts av Verian på uppdrag av Fonus. Målgrupp: Svenska allmänheten 18-84år. Metod: Webbintervjuer i den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen. Resultatet har vägts på kön, ålder och region för att spegla den svenska allmänheten. Fältperiod: 9–20 mars 2026. Antal respondenter: 3 312 personer. Uträkningen av antalet svenskar baseras på den vuxna delen av Sveriges befolkning, som uppgår till cirka 8 miljoner personer. Två procent motsvarar därmed cirka 160 000 personer.
