En ny studie i Psychopharmacology visar att skador på en hjärnregion kallad nucleus reuniens minskar depressionsliknande beteenden hos både han- och honråttor.
Samtidigt visar resultaten att hjärnan reagerar olika på behandling beroende på kön, vilket lyfter fram vikten av att ta hänsyn till biologiska könsskillnader i forskning om depression.
Nucleus reuniens fungerar som en kopplingsstation mellan prefrontala cortex och hippocampus – två områden starkt kopplade till depression. Tidigare studier har visat att störningar i denna krets minskar stressrelaterade symtom hos hanråttor. Den nya studien bekräftar liknande effekter hos honor.
Forskarna använde råttor som antingen fick en riktad hjärnskada eller genomgick en kontrolloperation, och jämförde sedan effekterna med behandling med antidepressiva läkemedel (sertralin och klomipramin). Resultatet visade att råttor med skador i nucleus reuniens uppvisade mer aktivt beteende och mindre orörlighet – ett tecken på minskat depressivt beteende – i nivå med de som fått läkemedelsbehandling.
Trots liknande beteendeeffekter varierade hjärnaktiviteten mellan könen. Honråttor visade högre aktivitet i vissa hjärnområden efter stress, medan antidepressiva och hjärnskadan påverkade dessa mönster olika beroende på kön. Till exempel minskade klomipramin aktiviteten i nucleus reuniens hos hanar men inte honor.
Studien belyser att samma behandling kan ge liknande yttre beteenden men ha olika effekter i hjärnan beroende på kön. Den pekar också på nucleus reuniens som ett potentiellt mål för framtida behandlingar av depression.
Forskarna betonar att vidare studier behövs, särskilt med fler modeller av depression och för att bättre förstå hur signalsubstanser och könshormoner påverkar dessa hjärnkretsar.
Källa: psypost.org
