Nordic Osteopathic Journal ges ut en gång per år – och årets utgåva visar tydligare än någonsin vilken kraft, kompetens och samhällsnytta som finns i den nordiska osteopatin.
Här samlas osteopater från fem länder för att presentera ny kunskap, klinisk utveckling och analyser av dagens vårdlandskap.
Tidskriften speglar den växande roll osteopater har i dagens hälso- och sjukvård – och hur professionen genom ett starkt nordiskt samarbete driver utvecklingen framåt både kliniskt, akademiskt och politiskt.
Den statliga utredningen SOU 2025:63 konstaterar att osteopater uppfyller samtliga krav för legitimation, med ett avgörande undantag: avsaknaden av en svensk högskolemässig osteopatutbildning. Med Nordiska Institutet för Manuell Medicins (NIMM) planerade programstart 2026 håller den sista pusselbiten nu på att komma på plats.
Ett nordiskt samarbete som väcker internationell uppmärksamhet
Nordic Osteopathic Journal produceras i samarbete mellan de osteopatiska förbunden i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, samlade i Nordic Osteopathic Alliance (NOA). Denna nordiska samarbetsmodell – där profession, forskning och utbildning utvecklas gemensamt – lyfts allt oftare fram internationellt som ett föredöme.
Årets utgåva visar bredden, djupet och framdriften i professionen, och ger en unik inblick i hur osteopater i Norden bidrar till modern hälso- och sjukvård.
Teman i årets utgåva
Teman i årets utgåvaÅrets NOJ tar med läsaren genom flera centrala teman: hur långvarig smärta kan förstås och hanteras med moderna neurovetenskapliga modeller, hur löpare kan prestera bättre efter individualiserad behandling, hur andning och bröstkorgsrörlighet påverkar personer med KOL och cystisk fibros, och hur tarmflora och diagnostiska processer formar kliniskt beslutsfattande. Tidningen lyfter också perspektiv på kultur, identitet och personcentrerad vård – sådant som allt oftare efterfrågas i både primärvård och rehabilitering.
Nordiska mötesplatser för forskning och utveckling
Det nordiska samarbetet syns inte bara i NOJ utan även i de konferenser som kontinuerligt för professionen framåt. Nordic Osteopathic Congress 2025 i Reykjavik samlade forskare, kliniker och studenter från hela Norden, med fokus på den långvariga patienten. Under kongressen presenterades tre nya nordiska doktorandprojekt – en tydlig markering av hur professionen fortsätter att stärka sin akademiska bas.
Nästa kongress hålls i Göteborg den 12–13 september 2026, där frågor om osteopatins roll i framtidens vårdsystem står i centrum. Parallellt arrangeras Women’s Health Conference 2026 den 7–8 februari i Sandvika, Norge – en tvärprofessionell mötesplats som samlar vårdpersonal från hela Norden.
Sverige – sista landet utan reglering, men med utbildning på väg
Trots det starka nordiska samarbetet är Sverige fortfarande det enda landet i regionen där osteopater ännu inte är reglerade. Reglering finns sedan länge i Finland (1994), Island (2005), Danmark (2018) och Norge (2022). Enligt SOU 2025:63 är utbildningsfrågan den sista sakfrågan som skiljer Sverige från övriga Norden – och NIMM:s planerade programstart 2026 är därför ett avgörande steg.
“När den svenska utbildningen är etablerad och kvalitetssäkrad finns samtliga krav för legitimation av osteopater uppfyllda. Det är ett avgörande steg för patientsäkerheten,” säger Emmelie Hansen, ordförande för Svenska Osteopatförbundet.
Hon fortsätter:
“Hela Norden har redan tagit ställning för reglering av osteopater – utom Sverige. När utbildningen nu etableras finns inga kvarvarande sakskäl för att avvika från den nordiska linjen. Det är dags att Sverige tar ansvar för både patientsäkerheten och den professionella helheten i regionen.”
Osteopater – en resurs som kan stärka och avlasta vården
NOJ visar att osteopater i Norden redan arbetar strukturerat med långvarig smärta, funktionsproblem, idrottsrelaterade besvär och komplexa symptom – områden som utgör en betydande del av belastningen i primärvården. Genom tidiga insatser, prevention, helhetsperspektiv och kontinuitet kan osteopater bidra till att avlasta vården och skapa bättre vårdflöden. Den forskningsnära anknytningen inom professionen gör också att ny kunskap snabbt kan omsättas i klinisk praktik.
Med rätt regulatoriska förutsättningar kan denna kompetens integreras i vårdkedjor där behovet är stort och resurserna begränsade – något som redan sker i övriga Norden.
