För nästan exakt tio år sedan publicerades EMPA-REG OUTCOME – en studie som visade att ett glukossänkande läkemedel för patienter med diabetes inte bara visade effekt för hjärtat, utan även kunde minska risken för kardiovaskulär död, sjukhusinläggning för hjärtsvikt och senare njurfunktionsnedsättning.
Under det följande decenniet har diabetesvården genomgått betydande förändringar, där behandlingsfokus successivt har förskjutits från enbart blodsockerkontroll till att även tidigt ta hänsyn till hjärt- och njurskydd i behandlingsvalen.
Studien EMPA-REG OUTCOME, som utvärderade SGLT2-hämmaren empagliflozin, visade att ett glukossänkande läkemedel inte bara visade effekt för hjärtat, utan också kunde minska risken för kardiovaskulär död och sjukhusinläggning för hjärtsvikt. Resultaten bidrog till ett ökat intresse för att studera utfall utöver blodsockernivåer för patienter med diabetes och har följts av ett flertal liknande studier under de senaste tio åren.
Bakgrunden till studien var ett krav från FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, 2008 och senare den europeiska läkemedelsmyndigheten som handlade om att samtliga nya diabetesläkemedel skulle utvärderas i särskilda kardiovaskulära säkerhetsstudier (CVOTs). Syftet var att säkerställa att läkemedlen inte ökade risken för allvarliga hjärt-kärlhändelser. Drygt 20 studier initierades under det följande decenniet, vilket gradvis breddade förståelsen för hur olika behandlingar påverkar risken för samsjuklighet mellan diabetes, hjärt-kärl och njursjukdom.
– Tidigare fokuserade behandlingen av personer med typ 2 diabetes i första hand på att sänka blodsockret. Numera ser vi annorlunda på sjukdomen och samsjukligheten med hjärt- kärl- och njursjukdom blir allt tydligare i takt med framsteg inom forskningen, säger Lars Rydén, professor emeritus i kardiologi vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet.
Förändringar i riktlinjer och behandlingspraxis
Resultaten från EMPA-REG OUTCOME har därefter också studerats i klinisk vardag. I en nordisk registerstudie från 2024, med över 43 000 patienter med typ 2-diabetes, visade behandling med empagliflozin jämfört med DPP-4-hämmare liknande resultat som EMPA-REG OUTCOME-studien.
Även GLP-1-receptoragonister, såsom liraglutid och semaglutid, har visat sig kunna minska risken för allvarliga hjärt-kärlhändelser. Det innebär att det i dag finns flera behandlingsalternativ som kan bidra till att både förbättra blodsockerkontrollen och minska risken för komplikationer i hjärta och njurar.
De senaste årens insikter har lett till uppdaterade behandlingsriktlinjer, både internationellt och nationellt. Idag utvärderas patienter med typ 2-diabetes och hög risk för hjärt-kärlsjukdom eller njurpåverkan för behandling som kan minska dessa risker – oavsett genomsnittligt blodsockervärde (HbA1c). Det markerar ett skifte mot en mer individanpassad diabetesvård, där samsjuklighet vägs in tidigare i behandlingsbesluten.
Om EMPA-REG OUTCOME
EMPA-REG OUTCOME var en internationell, randomiserad placebokontrollerad studie med drygt 7 000 patienter med typ 2-diabetes och etablerad hjärt-kärlsjukdom. Studien utvärderade effekten av empagliflozin som tillägg till sedvanlig behandling, jämfört med placebo, under en medianuppföljning på 3,1 år. Resultaten, som presenterades 2015 vid EASD i Stockholm och publicerades i New England Journal of Medicine, visade bland annat att empagliflozin jämfört med placebo minskade risken att drabbas av någon hjärtkärlhändelse, risken att dö i hjärtkärlhändelse och risken för död oavsett orsak.
