Med hjälp av AI är det möjligt att bygga “nekrorobotar” – kopior av människor som en gång levt.
Men frågan är om vi verkligen vill det?
En ny Sifo-undersökning från Fonus visar att en stor majoritet svenskar säger nej till att använda AI-teknik för att återskapa och interagera med digitala versioner av avlidna, och endast sju procent kan tänka sig att själva bli återskapade.
Tekniken utvecklas, även bortom livets slut. Med hjälp av AI är det numera möjligt att både skapa digitala kopior av bortgångna personer och också interagera med dem. Men, svenskarna ställer sig tveksamma till den nya tekniken – det visar en ny Sifo-undersökning från Fonus. Tre av fyra svenskar (75 procent) kan inte tänka sig att använda AI-teknik för att återskapa eller interagera med digitala versioner av avlidna, och var tredje (36 procent) är starkt emot detta och anser det vara obehagligt eller olämpligt.
- Strävan efter att hedra personer som inte längre finns med oss och bevara deras minne har funnits i alla tider och kulturer. Förr lade vi status- och identitetsmarkörer i kistan, som en kruka för en keramiker eller en pilbåge för en jägare, för att hedra och visa respekt för den avlidne. Vi målade också tavlor av släktingar och berättade spännande historier för att nästkommande generationer skulle minnas de som en gång levt. Idag gör vi det till viss del fortfarande, men vi använder även sociala medier som verktyg för att minnas och hedra familj och vänner. En digital kopia av en person skulle då alltså kunna vara nästa steg i jakten på denna strävan, säger Conny Sohlberg, begravningsentreprenör på Fonus.
Precis som många är emot att använda AI-teknik för att interagera med avlidna anhöriga, är det få som själva vill bli återskapade och endast sju procent kan tänka sig att bli det. Undersökningen visar dock att den yngre generationen är lite mer positivt inställda till AI-tekniken jämfört med den äldre (10 procent bland 18–29-åringar, 2 procent bland 65–79-åringar).
- Vi ser redan idag att många vill lämna efter sig information om hur de vill göra med sitt digitala arv, som konton till sociala medier, viktiga mejl, eller lösenord. På kort sikt tror jag att det också kommer bli vanligare att man vill påverka huruvida man vill att eftervärlden ska kunna göra en digital kopia av sig själv. Att yngre är mer positiva till att själva bli återskapade när de gått bort känns rimligt, eftersom de har haft det digitala som en del av sin vardag sedan barnsben och är kanske därför mer benägna att omfamna tanken på ett digitalt efterliv, säger Conny.
För den som inte vill bli återskapad av AI efter sin bortgång gäller det dock att vara tydlig gentemot sina anhöriga.
- Idag finns det ingen lag som reglerar AI i relation till döden och begravning och juridiken kring hur avlidna människors information hanteras är svår att tolka. Om man vill säkerställa att familj, vänner eller bekanta inte använder ens digitala spår, som bilder, mejlkonversationer eller chattar, som underlag för att skapa en digital kopia efter sin bortgång, är det bra att lämna information om detta till de anhöriga. Exempelvis i Vita Arkivet eller i ett testamente, säger Conny.