Du har längtat efter semestern i månader.
Mer tid tillsammans.
Långsamma morgnar.
Utflykter.
Glass.
Kanske den där bilden av familjen som sitter kvar länge vid frukostbordet och faktiskt hinner prata med varandra.
Och efter tre dagar vill du låsa in dig på toaletten för att få vara ifred.
Barnen bråkar.
Någon är hungrig fast ni precis har ätit.
Någon annan hittar inte sina badkläder.
Du har svarat på samma fråga fjorton gånger och känner att nästa person som säger “mamma” eller “pappa” kanske får lösa sitt problem helt själv.
Sedan kommer skulden.
Jag har längtat efter att få mer tid med mina barn.
Varför blir jag så irriterad på dem?
Svaret kan vara ganska enkelt.
Du älskar dina barn.
Och du är fortfarande en människa.
Semester är inte alltid återhämtning
Vi pratar gärna om semester som om ledighet automatiskt betyder vila.
Men för många föräldrar ser verkligheten annorlunda ut.
När förskola, skola och fritids stänger försvinner också stora delar av den struktur som annars håller vardagen på plats.
Barnen är hemma mer.
Rutinerna förändras.
Måltider ska ordnas.
Dagar ska fyllas.
Konflikter ska hanteras.
Och många vuxna går från ett arbete där de åtminstone ibland får gå på toaletten ensamma till flera veckor av nästan konstant tillgänglighet.
1177 beskriver återhämtning som en central del i att hantera stress. Det räcker inte alltid att vara ledig från sitt arbete om ledigheten samtidigt innebär att nya krav fyller nästan varje vaken timme. (1177)
Det betyder inte att barnen är ett problem.
Men det betyder att föräldraskap också kräver energi.
Och ledighet från jobbet är inte alltid samma sak som ledighet från ansvar.
Du kan älska dina barn och vilja vara ifred
Det här tycker jag att vi behöver säga oftare.
Två saker kan vara sanna samtidigt.
Du kan längta efter mer tid med dina barn och bli helt slut av att vara med dem hela tiden.
Du kan känna tacksamhet över semestern och längta efter en vanlig arbetsdag.
Du kan vara en trygg och kärleksfull förälder och ändå känna:
Jag vill inte att någon behöver något av mig på en timme.
Det ena tar inte bort det andra.
Problemet är sällan själva behovet av att få vara ifred.
Problemet är att många föräldrar tolkar behovet som ett tecken på att något är fel.
Att de borde njuta mer.
Vara mer närvarande.
Hitta på fler saker.
Skapa bättre minnen.
Men en bra förälder behöver inte vilja vara med sina barn varje minut.
Barn behöver inte en vuxen som är konstant tillgänglig och lycklig.
De behöver vuxna som har tillräckligt med utrymme för att kunna vara någorlunda närvarande när de faktiskt är där.
Vi går in i semestern med orimliga förväntningar
Jag tror att mycket av frustrationen börjar redan innan semestern.
Vi har en bild av hur den ska kännas.
Under resten av året har vi varit stressade.
Vi har hämtat för sent.
Tittat för mycket på telefonen.
Sagt “inte nu” när barnen vill leka.
Så semestern får en nästan omöjlig uppgift.
Nu ska vi ta igen allt.
Nu ska vi vara nära.
Nu ska vi göra saker tillsammans.
Nu ska barnen få en fantastisk sommar.
Men barn vet inte att de befinner sig mitt i ett framtida barndomsminne.
De är fortfarande barn.
De blir trötta i bilen på väg till den fantastiska utflykten.
De vill inte bada när ni väl kommit fram till stranden.
De börjar bråka på restaurangen som ni tyckte skulle bli så mysig.
Och när verkligheten inte matchar bilden kan irritationen bli större.
Inte bara för att situationen är jobbig.
Utan för att vi tycker att den inte borde vara det.
Barnen har också tappat sina rutiner
Det är lätt att glömma att semestern innebär en omställning även för barnen.
Sovtider förändras.
Måltider flyttas.
Dagarna blir mindre förutsägbara.
Familjen kanske reser, bor trängre eller tillbringar mycket mer tid tillsammans än vanligt.
Rutiner kan bidra till stabilitet i familjelivet, särskilt under perioder av förändring och stress. Forskning om familjerutiner har också kopplat dem till bland annat barns anpassning och familjens fungerande.
Det betyder inte att sommaren måste schemaläggas som en arbetsvecka.
Men när allt blir friare samtidigt kan vissa barn också bli mer rastlösa, trötta eller lättare hamna i konflikt.
Och en stressad vuxen möter då ett barn som kanske också har svårare att reglera sig.
Det är sällan en särskilt harmonisk kombination.
Irritation betyder inte att du är en dålig förälder
Alla föräldrar blir irriterade.
Alla tappar tålamodet ibland.
Alla säger saker på ett sämre sätt än de hade önskat.
Det är inte samma sak som att allt beteende är okej.
En känsla och ett beteende är två olika saker.
Du får känna:
Jag orkar inte mer.
Du får bli arg.
Du får längta efter att vara ensam.
Men du har fortfarande ansvar för vad du gör med känslan.
Det är en viktig skillnad.
Skulden hjälper oss ibland att förstå att vi har gått över en gräns och behöver reparera.
Men skam säger något annat.
Skammen säger:
Jag är en dålig förälder.
Och när vi fastnar där blir det ofta svårare att faktiskt göra något annorlunda.
Barn behöver inte perfekta vuxna.
De behöver vuxna som kan märka när något blev fel, ta ansvar och försöka reparera.
Ibland behöver familjen mindre kvalitetstid
Det låter kanske motsägelsefullt.
Men ibland är lösningen på en konfliktfylld semester inte ännu en familjeaktivitet.
Det kan vara mindre tid tillsammans.
Att en förälder tar barnen en stund medan den andra får vara ensam.
Att barnen får göra olika saker.
Att man delar upp familjen under några timmar.
Att en dag inte fylls med någonting alls.
Vi pratar mycket om kvalitetstid.
Men kvalitetstid blir sällan särskilt kvalitativ när alla är överstimulerade, trötta och har varit tillsammans utan paus i två veckor.
Närhet kräver inte konstant närvaro.
Ibland behöver vi lite avstånd för att kunna komma tillbaka med mer tålamod.
Sluta försöka skapa den perfekta sommaren
Barns psykiska hälsa påverkas av många delar av vardagen, där trygga relationer är en viktig skyddande faktor.
Men en trygg relation är inte samma sak som en konfliktfri semester.
Det kommer att bråkas.
Någon kommer att få för mycket skärmtid.
En utflykt kommer att bli misslyckad.
Du kommer kanske att tappa tålamodet.
Barnen kommer inte att uppskatta allt du har planerat.
Det betyder inte att sommaren är förstörd.
Kanske behöver vi sluta mäta en lyckad semester i hur mycket familjen gjorde tillsammans.
Kanske kan vi istället fråga:
Fanns det stunder då vi faktiskt hade det bra?
Fick någon vara ifred när det behövdes?
Kunde vi säga förlåt när något blev fel?
Fanns det plats för både närhet och paus?
Det kanske inte ser lika bra ut på bild.
Men det kan vara betydligt bättre för en familj.
Du är inte en dålig förälder
Så om dina barn driver dig till vansinne på semestern behöver den första slutsatsen inte vara att du borde njuta mer.
Kanske behöver du mindre dåligt samvete.
Mer realistiska förväntningar.
Lite mer struktur.
Och framför allt några stunder där ingen behöver någonting av dig.
Att vilja vara ifred betyder inte att du älskar dina barn mindre.
Det kan bara betyda att du har varit tillgänglig väldigt länge.
Och kanske blir frågan då inte:
Varför klarar jag inte av att njuta av min familj?
Utan:
Vad behöver vi för att faktiskt orka med varandra?
Ibland är svaret mer tid tillsammans.
Och ibland är det precis tvärtom.
Caroline Erkers
Legitimerad psykolog, författare och grundare för vårdkoncernen Svea KBT och Elly Care
