Socialstyrelsens nationella riktlinjer för tandvården gäller för närmare 400 åtgärder, men evidensgraden är mycket låg.
Att riktlinjerna bygger på extremt osäker grund framgår inte av huvudrapporten och därmed luras tandläkare och patienter att lita på Socialstyrelsens bedömningar, skriver här Tandhälsoförbundet.
För cirka 70 procent av åtgärderna är det vetenskapliga underlaget bristfälligt, enligt Socialstyrelsens egen underlagsrapport.
I flertalet sådana fall har en för allmänheten okänd expertgrupp fattat beslut om hur åtgärderna ska prioriteras och hur riktlinjerna ska utformas.
För vissa åtgärder som amalgamsanering, borttagning av tänder liksom diagnostisering och behandling av käkbenssjukdom finns inga riktlinjera alls, trots att vetenskapligt underlag finns för bedömning.
– Frågan är hur avsaknad av riktlinjer ska tolkas, säger Ann-Marie Lidmark expert hos Tandhälsoförbundet.
Av åtgärderna i de nationella riktlinjer har endast 30 procent bedömts med hjälp av ett tillräckligt vetenskapligt underlag och betydligt färre åtgärder är evidensbaserade.
– Mer odontologiskt forskning behövs, men den låga evidensgraden behöver också kommuniceras till både professionen och patienterna. Annars luras många tro att behandling enligt riktlinjerna är säker.
Tandhälsoförbundet drar slutsatsen att den låga evidensgraden i tandvården medför att patienten själv behöver ta större ansvar för sin behandling. För att kunna göra det behövs bättre och tydligare information om olika alternativ och de osäkerheter och risker som finns. Först då kan patienten själv göra en bedömning och därmed fatta ett informerat beslut.
