Svenska Läkaresällskapet (SLS) är i stort positiva till de förslag som presenteras i slutbetänkandet för Samsjuklighetsutredningen Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5) om hur en ny tvångsvårdslagstiftning ska utformas när det gäller personer som har skadligt bruk eller beroende.
SLS välkomnar att det enligt förslaget ska bli så att regionerna ges ett tydligare helhetsansvar för vården och att denna ska planeras tidigt och ges samordnat med behandling för andra psykiatriska tillstånd.
När någon behöver vårdas med tvång för sin beroendesjukdom, så ska detta ske inom samma lagrum som övrig psykiatrisk tvångsvård, det vill säga inom LPT.
Den nuvarande lagen (LVM) som hanteras inom socialtjänsten, ska upphävas.
– Förslaget innebär en ambitionshöjning som är nödvändig och välkommen, men det behövs resursförstärkningar till detta vårdområde. Om inte mer resurser tillförs, utan man blir tvungen till resursomfördelningar kan detta leda till undanträngningseffekter. Detta bör beaktas och systematiskt följas upp, säger Tobias Alfvén, ordförande för Svenska Läkaresällskapet.
SLS stödjer förslaget att regionerna ska ansvara för tvångsvården, och att den ska bedrivas på en sjukvårdsinrättning. SLS håller också med om att utveckling, anpassningar och resursförstärkning behöver ske.
– Utöver psykiatrin kommer detta även att få konsekvenser för primärvården, där en fortsatt förstärkning och investering i nära vård och fast läkarkontakt är nödvändig. Innan införandet behövs det en plan för hur ytterligare uppdrag ska hanteras då personal saknas för redan befintliga uppdrag. Vid strukturförändringar som innebär förflyttning av arbetsuppgifter och ansvar bör kompetensförsörjning och resurssättning säkras för att uppnå avsatta mål och undvika negativa följdverkningar, säger Anders Castor, ordförande i SLS delegation för medicinsk etik.
Vidare anser SLS att omhändertagandet av berusade personer enligt LOB i polisarrest utan tillgång till sjukvårdsutbildad personal innebär risker, men ser samtidigt stora utmaningar om dessa personer i stället ska tas om hand på sjukvårdsinrättning. SLS delar bedömningen att detta kan få stora konsekvenser för regionerna, och anser att förslaget och alternativa lösningar behöver utredas vidare.
SLS anser att det finns eventuella risker för övriga patienter att beakta när patienter som kan agera hotfullt eller våldsamt vårdas på samma enhet som exempelvis sköra äldre eller patienter med akuta somatiska tillstånd. Tillgång till ordningsvakter, överfallslarm och andra medel för att skydda personal och medpatienter måste finnas.
– Vad gäller tvångsvård påpekar utredaren att den vård som avses ges med tvång är oundgänglig psykiatrisk vård med syfte att undvika påtaglig risk för liv och hälsa, och inte somatisk vård oavsett risk för liv och hälsa, som inte får ges utan samtycke. Detta pekar starkt på behovet av en mer genomgripande reform av vård som ges där samtycke av olika skäl inte kan inhämtas, säger Mikael Sandlund, psykiatriker och tidigare ordförande i SLS delegation för medicinsk etik som varit med och berett SLS remissvar.
Tobias Alfvén, ordförande, Svenska Läkaresällskapet
Slutligen föreslår utredningen att det inrättas en stödfunktion på SKR som är verksam under genomförandet. SLS anser att denna stödfunktion i stället bör inrättas på en myndighet än på en intresseorganisation, där möjligheterna till insyn och utkrävande av ansvar är begränsade.
– Vi föreslår i stället att Socialstyrelsen bör ha det samlade ansvaret att stödja reformens införande. Socialstyrelsen lyder under offentlighetsprincipen vilket garanterar den insyn som krävs för att till exempel Myndigheten för vård- och omsorgsanalys ska kunna följa upp reformen, avslutar Tobias Alfvén.
