– Jag vill göra något större, säger Jenny Ljungberg, som trots sin MS-diagnos ger sig ut på en omfattande cykelresa genom hela Sverige. Posifon följer hennes äventyr, där hon inte bara utmanar sig själv, utan även samlar in medel till neurologisk forskning.
När Jenny Ljungberg fick sin MS-diagnos 2011 kände hon sig vilsen och visste inte vilken väg hon skulle ta.
Själva beskedet om sjukdomen var skrämmande, eftersom hon saknade både erfarenhet och förberedelser för att hantera det.
Jenny beskriver sig själv som en halvgammal kvinna i 50-årsåldern som lever ett aktivt liv. Hon är engagerad inom föreningslivet, bland annat i orientering i Sjövalla FK och körsång i Mölnlycke utanför Göteborg där hon bor. Utöver det arbetar hon inom skolvärlden. Hon har tre vuxna barn och en man som hon tränar och tävlar tillsammans med.
Vill bidra till forskning
Idén att cykla runt i Sverige kom till när Jenny insåg hur många människor inom skolvärlden bränner ut sig, även de som verkar vara piggast.
– Jag har sett hur många som går in i väggen i skolvärlden. Även de piggaste kan drabbas. Jag ville ta ett avbrott från jobbet och tänkte ta en cykelsemester för att stänga av ett tag. Jag pratade med kompisar som tyckte att jag skulle göra något större; ”Gör en insamling!” Då tänkte jag på Neuroförbundet som jag ju gillar.
I sin vardag ser Jenny hur viktigt föreningsliv och gemenskap är för välmående, och hon anser att Neuroförbundet gör viktiga och bra saker. Hon tyckte dessutom att det skulle vara spännande att bidra till forskningen och få fler svar om autoimmuna sjukdomar.
När Jenny Ljungberg fick sin MS-diagnos 2011 kände hon sig vilsen och visste inte vilken väg hon skulle ta. Själva beskedet om sjukdomen var skrämmande, eftersom hon saknade både erfarenhet och förberedelser för att hantera det.
Hon skickade därför ett mejl och fick snabbt svar från Neuroförbundet. Därefter började planerna ta form, och nu har hon planerat en rutt för att kunna besöka många lokala föreningar längs vägen.
– Jag har tänkt ut en rutt för att kunna besöka många lokalföreningar. Ska man kryssa mellan dem får man ligga i. Den sjunde augusti åker jag söderut från Kiruna. Men jag är ingen superidrottare utan vill njuta av resan och också träffa vänner när jag genomför cykelresan.
Värdet i en utmaning
Under sin resa genom Sverige kommer Jenny inte bara vara en inspirationskälla för andra, utan även ta med sig något som verkligen symboliserar trygghet, frihet och självständighet. Hon kommer nämligen bära ett mobilt trygghetslarm från Posifon under hela äventyret.
Larmet ger henne en extra känsla av trygghet och möjlighet att snabbt få hjälp om det skulle behövas. Men det är inte bara för sin egen skull Jenny bär detta larm. Hon vill även sprida kunskap och medvetenhet kring de fördelar mobila trygghetslarm ger och visa att vi inte ska låta våra egna utmaningar bromsa oss från att leva ett självständigt och aktivt liv.
Hon visar att med rätt hjälpmedel och inställning är det möjligt att fortsätta vara den man vill vara, oberoende av de hinder som kan dyka upp längs vägen.
En stor och oväntad bonus blev att det faktiskt kändes roligare att ge sig ut på olika träningsrundor ”bara för att jag kan”…
– Idag är det få diagnoser där man får råd om att ”vila sig i form ”. Snarare visar forskningen fler och fler fördelar med att ha en rörlig livsstil, för alla. Personligen hade jag en rätt aktiv livsstil även innan jag fick MS, och det kändes viktigt att fortsätta ha det så mycket som möjligt. En stor och oväntad bonus blev att det faktiskt kändes roligare att ge sig ut på olika träningsrundor ”bara för att jag kan” i stället för att jaga tider eller distanser. Att orka mer, ha bättre balans och åter våga tro att kroppen håller ger en frihetskänsla och glädje som är viktig för mig och många andra.
Ett livsomvändande ögonblick
När det gäller påverkan av diagnosen kan Jenny konstatera att den inte har en stor inverkan på hennes liv för tillfället.
– När jag diagnostiserades visste jag väldigt lite om neurologiska sjukdomar. Mina barn visste inte heller mycket och de blandade ihop MS och ALS. Därför var vi alla jätteoroliga under en period. Vi visste inte då att ska man prata om neurodegenerativa sjukdomar så är MS en vinstlott. Mycket har hänt med mediciner och behandling bara under den tid jag haft diagnos, säger Jenny.
I dag tar hon en bromsmedicin en gång var sjätte vecka, vilket är en betydande framgång då hon tidigare var tvungen att besöka sjukhuset regelbundet för att få dropp intravenöst och för att bli undersökt.
– Nu tar det bara två minuter att ta två sprutor. Sedan är det ju så att man också påverkas på sätt som inte syns, man tänker ju till exempel ofta på sin diagnos och hur den kan påverka framtiden.
Härdad
När det gäller möjliga utmaningar på resan såsom väder, vind och punktering så tar Jenny det med en klackspark – hon har varit i ”blåsväder” förut.
– Jag bor ju på västkusten och är härdad mot dåligt väder. Jag har också cyklat en del förr. Här i Mölnlycke finns en trevlig cykelhandlare, Olle, som sätt till så att cykeln är i bra skick. Jag ska cykla ungefär 300 mil så det är ju bra om cykeln är så bra som möjligt. Punka kan jag reparera och min man kommer att kanske vara med på en del av resan. Han gillar att meka om det behövs, säger Jenny som kommer vara ute i ungefär 100 dagar.
– För egen del hoppas jag på ett härligt äventyr på mitt favoritfärdmedel cykeln. Och för Neuroförbundet hoppas jag på positiv uppmärksamhet och en superlyckad insamling för medel till forskning om neurologiska sjukdomar.
