En fördröjd adhd-diagnos kan innebära långtgående negativa konsekvenser i livet.
Nu visar en ny svensk studie, Time after time, att kvinnor i genomsnitt diagnostiseras fyra år senare än män.
Studien visar även på ökad samsjuklighet hos flickor och kvinnor där till exempel förekomsten av ångest och ätstörningar är starkt framträdande.
Forskarna hoppas att studien nu belyser de komplexa utmaningar flickor och kvinnor med adhd möter, utmaningar som riskerar att förvärras av sen eller missad diagnos. Man ser även att studien kan bidra till att minska ojämlikheter mellan kvinnor och män som har adhd.
Adhd kan påverka allt från riskbeteenden till känslomässiga svårigheter, sociala problem och prestationer i skolan och arbetslivet. För många är adhd även kopplat till hälsoproblem och samsjuklighet, något som kan förvärras av en sen diagnos och påverka människor under många år.
Studien Time after time är genomförd av GODDESS ADHD som är en internationell och tvärprofessionell forskargrupp. Studien är en befolkningsbaserad tvärsnittsstudie baserad på data från Region Stockholm. Studien, som publicerats i tidskriften Journal of Child Psychology and Psychiatry, visade att genomsnittlig ålder för adhd-diagnos var 23,5 år hos kvinnor jämfört med 19,6 år hos män, en skillnad på fyra år.
- Tyvärr, med kunskap från tidigare forskning och klinisk erfarenhet i åtanke, är resultatet ingen överraskning. Däremot är det alarmerande då vi vet att fördröjd diagnos kan få långtgående konsekvenser för flickor och kvinnors psykiska hälsa och livskvalitet. Åldern är ofta en avgörande faktor när det kommer till diagnos och försenade diagnoser riskerar därför att placera kvinnor i ett underläge. I värsta fall kan det leda till uteblivet stöd och behandling, säger Lotta Borg Skoglund, huvudansvarig för studien, överläkare i psykiatri, och docent i psykiatri vid institutionen för medicinska vetenskaper på Uppsala universitet.
Forskarna konstaterade i studien att flickor och kvinnor med adhd i större utsträckning hade kontakt med psykiatrivården innan diagnos, jämfört med pojkar och män med adhd samt flickor och kvinnor i kontrollgruppen utan adhd. Flickor och kvinnor med adhd hade även en högre användning av ångestdämpande läkemedel och mer utbredd förekomst av fall av ångest och affektiva störningar. I gruppen flickor och kvinnor med adhd var exempelvis ångest dubbelt så vanligt och förekomsten av ätstörningar tio gånger högre än hos pojkar och män med adhd.
- Det kan finnas flera olika förklaringar till att samsjuklighet, det vill säga att samma person har flera olika diagnoser, är vanligare hos flickor och kvinnor med adhd än hos pojkar och män med adhd. En kan vara genetisk sårbarhet, en annan att omgivningen har svårare att upptäcka och förstå flickor och kvinnors symtom. Vi menar att vården måste ta med adhd i beräkningen när flickor och kvinnor söker hjälp för psykisk ohälsa. Detta för att just diagnosen skapar förståelse och öppnar dörrar till evidensbaserad behandling. Rätt diagnos i rätt tid har visat sig helt avgörande för hur livet med adhd utvecklas, säger Lotta Borg Skoglund.
Lotta Borg Skoglund
Behov av synliggörande och ökad kunskap
För att säkerställa tidig diagnos och adekvat vård och behandling menar Lotta Borg Skoglund att det är viktigt att regionerna, vården och samhället möjliggör, och erbjuder, rätt stöd och insatser på rätt vårdnivå. En annan viktig faktor är att öka kunskapen kring adhd inom vård och omsorg.
- Vi menar att studien ska tolkas som en tydlig uppmaning till hela samhället att flickor och kvinnor med adhd finns, lider och att deras lidande kan fortplantas i generationer framåt om vi inte gör något åt det, konstaterar Lotta Borg Skoglund.
