Att stabil läkemedelsförsörjning är en förutsättning för en hållbar hälso- och sjukvård är uppenbart.
Men det bidrar också till flera av hållbarhetsmålen i Agenda 2030, från biologisk mångfald till fredliga samhällen.
Ambitionen att förbättra Sveriges krisberedskap får inte leda till protektionism när vi har allt att vinna på öppna gränser, skriver Lifs hållbarhetsexpert Bengt Mattson.
Att begreppet hållbar utveckling omfattar många olika perspektiv blir inte bara tydligt i Agenda 2030:s globala mål utan också i de teman jag har diskuterat i mina hållbarhetskrönikor, bland annat miljöpåverkan från läkemedelsproduktion, vaccinationer och preventionsarbete samt antibiotikaresistens. Denna gång tänkte jag återvända till ett tidigare tema, nämligen att en säkerställd tillgänglighet till läkemedel är en förutsättning för en hållbar hälso- och sjukvård.
Förra gången skrev jag bland annat:
”En stabil läkemedelsförsörjning gör att hälso- och sjukvården kan planera långsiktigt hållbart och hantera sin verksamhet, och de produkter branschen levererar ska dessutom självklart vara framställda på ett ansvarsfullt sätt. Men det är inte hela lösningen. Läkemedlen måste också användas korrekt. Genom en stabil försörjning och hållbar användning av läkemedel i både sjukvården och hemmen kan vi bidra till att nå de globala hållbarhetsmålen.”
Frågan om läkemedelstillgänglighet är just nu högaktuell. Remisstiden för delbetänkandet från utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap gällande försörjning av läkemedel och andra sjukvårdsprodukter gick nyligen ut och en lång rad aktörer, däribland Lif, har svarat.
Krisberedskapen får inte undergräva internationell solidaritet
I vårt remissvar kommenterade vi främst utredningens förslag ur det svenska beredskapsperspektivet. Jag vill dock i denna hållbarhetskrönika anlägga ett bredare perspektiv: internationell solidaritet i enlighet med andan i Agenda 2030.
Jag tror naturligtvis inte att det finns någon som i sak motsätter sig ambitionen att förbättra svensk hälso- och sjukvårds beredskap så att vi som land står bättre förberedda för utmaningar i såväl vardagen som vid olika former av kriser och krigssituationer. Men det är enormt viktigt att ambitionen att förbättra den svenska beredskapen inte leder till att vi sluter oss och blir protektionistiska, även rent av nationalistiska. Hållbarhetsmål nummer 17 pekar på vikten av samarbeten och ett globalt partnerskap. De internationella samarbeten som idag är centrala i både forskning och utveckling, tillverkning och distribution av läkemedel bidrar till förbättrad hälsa i världens alla länder (mål 3). Den internationella handeln och leveranskedjorna för läkemedel och andra produkter bidrar till utveckling och global tillväxt som har lyft hundratals miljoner människor ur extrem fattigdom (mål 1). Men som det tydligt pekas på i mål 8 måste anständiga arbetsvillkor säkras vid den ekonomiska tillväxten och i de globala leveranskedjorna.
Jag motsäger såklart inte värdet av en lagerhållning av läkemedel vilket är utredningens huvudsakliga förslag. Men lager utöver det som finns i läkemedelskedjan redan idag (ungefär 3–4 månaders normalförbrukning hos leverantörerna och cirka 1 månad hos apoteken) skulle inte väsentligen öka vår beredskap. Öppna gränser och internationell handel är det viktigaste för att upprätthålla god läkemedelsförsörjning. Att ”överfylla sitt skafferi” och sedan luta sig tillbaka i tron att man har vidtagit de förberedelser som behövs för en kommande kris är självbedrägeri.
Och en sådan inställning får eventuellt negativa konsekvenser för uppfyllandet av de globala hållbarhetsmålen. Vi behöver stärka förståelsen för att de relationer och beroenden som byggs mellan länder genom internationella samarbeten och globala försörjningskedjor är ett värdefullt motgift mot protektionism och nationalism.
Hållbar utveckling skapas i hela försörjningskedjan
Vi som producenter måste också – liksom de andra involverade aktörerna – agera ansvarsfullt ur alla tänkbara perspektiv i hela försörjningskedjan. Dylikt ansvarstagande kan exempelvis kopplas till målen om jämställdhet, jämlikhet, hållbar konsumtion och produktion, bekämpande av klimatförändringarna och en hållbar utveckling för haven, ekosystemen och den biologiska mångfalden. Jag är nog till och med beredd att hävda att om detta arbete utförs som sig bör bidrar det även till hållbarhetsmålet om fredliga och inkluderande samhällen.
Kan läkemedelstillgänglighet bidra till världsfred?
Kanske kan någon tycka att jag tappar kontakten med marken när jag kopplar samman en god läkemedelstillgänglighet för svensk hälso- och sjukvård med inkluderande samhällen och internationell fred. Men se det som en version av den gamla kloka rekommendationen att ”tänka globalt och agera lokalt”. Att agera lokalt innebär att vi som läkemedelsföretag påverkar där vi kan göra skillnad. Och kan vi bidra till förbättrad läkemedelstillgänglighet för svensk hälso- och sjukvård genom robusthet i leveranserna samtidigt som de välsmorda och ansvarstagande globala leverantörskedjorna sprider välstånd världen över, har vi verkligen en anledning att vara stolta.
