Svenska Läkaresällskapets (SLS) delegation för medicinsk etik anser att det växande utbudet av privata sjukvårdsförsäkringar får följder som strider mot etiska principer på såväl samhällsnivå som för den enskilda läkaren. Det konstateras i ett etiskt uttalande som Etikdelegationen tagit fram.
Den selektion av patienter som ett system med privata sjukvårdsförsäkringar medför innebär en prioritering av vårdresurser som strider mot behovsprincipen enligt SLS delegation för medicinsk etik. När urvalet av individer sedan ytterligare avgränsas och personer med ökad risk för allvarlig sjukdom inte erbjuds försäkringsavtal kan systemet anses direkt motverka principen. De mest attraktiva försäkringstagarna är sannolikt de som ligger lägst på behovsskalan.
– Undanträngningseffekten riskerar att drabba patienter med stora vårdbehov. Konsekvenser av försenad behandling som kan vara nedsatt livskvalitet, onödig försämring eller till och med dödsfall under tiden i vårdkön är ofta svåra att dokumentera och överblicka, säger Mikael Sandlund, ordförande i SLS delegation för medicinsk etik.
Processer som reglerar tillgång till vård är komplexa och ofta inte transparenta för den vårdpersonal som utför vårdinsatsen. Likaväl innebär dessa processer prioriteringar som kan vara av avgörande betydelse för den enskilda patienten och läkaren.
– Bristen på transparens riskerar att undergräva såväl allmänhetens förtroende för att patienter ska få vård på lika villkor, som läkarnas tilltro till det system man är verksam inom, säger Mikael Sandlund.
Etikdelegationen menar att det kan vara svårt för den enskilda läkaren att påverka dessa förhållanden. Läkarens prioritet är den enskilde patientens bästa intresse oavsett finansiering. Läkaren ska dock i den mån detta är möjligt, medverka till att de patienter som har störst behov av vård får vård först.
– Det etiska regelverket både på professions- och samhällsnivå är tydligt i sin inställning till prioritering av enskilda patienter eller patientgrupper. Det är inte förenligt med dessa etiska principer att samhället legitimerar ett system med privata sjukvårdsförsäkringar som genväg till vård för utvalda grupper, avslutar Mikael Sandlund.
