Drygt 100 000 personer i Sverige har Alzheimers sjukdom.
Ännu finns ingen bot men pågående forskning inger hopp. Inom ramen för en internationell studie testas ett svenskt läkemedel som tagits fram på Uppsala universitet och som angriper sjukdomens kärna. Det handlar om en antikropp som motverkar plackbildning i hjärnan hos patienter med sjukdomen i tidigt skede. Resultaten presenterades under en konferens i USA i somras och lyfts med anledning av internationella Alzheimerdagen 21 september.
– Detta är den första stora läkemedelsprövningen mot Alzheimers sjukdom som uppvisat positiva effekter både på patienternas kognition och biomarkörer. Resultaten är hoppfulla, inte minst eftersom man konstaterat att antikroppen på ett positivt sätt motverkar faktorer som leder till att nervceller dör. De biverkningar som konstaterats har varit få och inte allvarliga, säger Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.
Hos patienter med Alzheimers sjukdom förekommer plack i hjärnan som innehåller ämnet amyloid-beta i långa trådar, så kallade fibriller. Dessa är så stora att de klumpar ihop sig och är inte längre lösliga utan faller ut i hjärnvävnaden och bildar plack, vilka är lätta att se i vanligt ljusmikroskop med endast några hundra gångers förstoring.
Läkemedelsstudien har pågått sedan 2014 och involverat 856 patienter med Alzheimers sjukdom i tidigt skede, dels i Europa (där Akademiska sjukhuset, Skåne universitetssjukhus i Malmö samt Sahlgrenska universitetssjukhuset deltagit),dels i USA, Kanada, Japan och Sydkorea.
Den antikropp som prövats, BAN2401, är framtagen av ett Stockholmsbaserat bioteknikföretag och är en vidareutveckling av antikroppar riktade mot lösliga förstadier till fibrillerna, så kallade protofibriller, som Lars Lannfelts forskargrupp utvecklade vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala 2005.
– Redan efter sex månaders behandling konstaterades en minskad försämring hos patienterna. Efter 18 månader sågs en 30 procentig minskad försämring jämfört med placebogruppen. Bland annat har man konstaterat positiva förändringar av biomarkörer i ryggvätska, ämnen som kan mätas och som avspeglar sjukdomens aktivitet. Genom undersökning med PET-kamera har forskarna även konstaterat minskad förekomst av amyloid betai hjärnan. Både doseringen och att behandlingen sätts in tidigt har visat sig ha stor betydelse, berättar Lars Lannfelt.
Han konstaterar samtidigt att det är en lång och mödosam väg att få fram ett möjligt botemedel, både komplicerat och kostsamt.
– Att ta fram läkemedel mot sjukdomar i hjärnan innebär särskilda utmaningar, inte minst när det gäller att få in tillräcklig mängd av den aktiva läkemedelssubstansen i hjärnan, avrundar han.