Idag säger vi på öppenvårdsbehandlingen Spelfriheten stort grattis till en klient som firar ett års spelfrihet och som beskriver känslan så här:
“För ett år sedan nådde jag min botten.
Jag minns att jag inte hittade någon ork att berätta för någon att jag tagit ett återfall igen men sa till mig själv att berätta sanningen om någon frågade. Och frågan kom såklart. Där och då vändes mitt liv fullständigt upp och ned. Min svärmor kontaktade Spelfriheten och vi bestämde att jag skulle börja min behandling nästan direkt.
Konsekvenserna av mitt spelande var att jag fick lämna min blivande man, mina barn, min hund och mina katter. Jag fick lämna min familj och bo helt ensam. Det tog några veckor för mig att inse att det var jag som lämnat min familj och inte tvärtom. Och när den insikten kom så slog det in med full kraft och min process var i gång.
Det var nu jag verkligen var mottaglig för en förändring. Hur hemskt eller hårt det än kan låta, så var dessa konsekvenser det bästa som kunde hända.
Sedan några veckor tillbaka är jag återförenad med min familj. Jag går fortfarande i behandling och varje dag rannsakar jag mig själv för att både hålla mig spelfri och för att bli en bättre version av mig själv. Det är inte enkelt men från hjärtat – så värt det!
Det som verkligen hjälpt mig under detta år är att ta rygg på de som gått före, att inte göra på mitt eget sätt (för det har ju visat sig många gånger att det inte fungerar), att ta mina konsekvenser utan att försöka försköna, följa mina rutiner, lämna bort min ekonomi, självhjälpsmöte och kontakt med likasinnade, vara öppen och ärlig i allt.
Jag är så oerhört tacksam för att min svärmor ringde till Spelfriheten den där mörka dagen. Och för att mina anhöriga och alla på Spelfriheten hjälpte/hjälper mig att rädda mig själv.”