Varma händer behövs inom demensvården, men också ny teknik som kan stötta och underlätta i vardagen.
I projektet DIDEC har nya digitala verktyg testats på ett äldreboende i Perstorp, under överinseende av forskare från Högskolan Kristianstad.
På äldreboendet Österbo i centrala Perstorp har ett alldeles unikt projekt just nått målsnöret. Vid en första anblick verkar det kanske inte så märkvärdigt: En liten knapp som trycks in när den äldre fått sin medicin. Men bakom knapptrycket ligger avancerad teknik. Läkemedelsdosen registreras digitalt, och underlättar för vårdpersonalen att hålla koll på vilka mediciner som delats ut.
Knappen är en av innovationerna inom det treåriga projektet DIDEC, digital innovation in dementia care, som gått ut på att testa nya digitala lösningar inom demensvården. Projektet har varit ett samarbete mellan Perstorps kommun med dess ledning och anställda, företagsinkubatorer, ett antal teknikföretag samt forskare från Högskolan Kristianstad.
Det var hösten 2017 som Daniela Argento och Eva Lövstål från Högskolan Kristianstad blev tillfrågade om att vara så kallade följeforskare i DIDEC-projektet.
– Tidigare forskning har visat de svårigheter som ofta uppstår när man vill införa tekniska innovationer i organisationer. Det är inte lätt att ändra på invanda rutiner och processer, så vi ville se om de skulle lyckas övervinna motståndet, säger Daniela Argento.
Att kommunen, vårdpersonalen och företagen dessutom hade vitt skilda utgångspunkter och målbilder, gjorde saken ännu mer intressant, menar Eva Lövstål.
– Vi ville se om de olika parterna skulle lyckas sträva mot samma mål.
Vårdpersonalens involvering blev en avgörande faktor
Under de påföljande månaderna gick kommunen ut med uppmaningar till teknikföretagen att komma med innovationer. Intresset var stort. Sju företag presenterade en rad förslag; allt från klockor med GPS-larm till plattor som kunde förmedla den äldre personens livsberättelse till personalen.
Äldreboendet Österbo skulle fungera som testbädd för de innovationer som slutligen valdes ut. Men precis som forskarna förutspått, möttes innovationerna till en början av både nyfikenhet och skepsis av vårdpersonalen.
– En del var också trötta på allt prat om omorganisationer och förändringsprojekt som inte blir något riktigt av. Så det är inte så konstigt att vissa kände frustration i början, menar Eva Lövstål.
Att lyfta fram vårdpersonalens egen betydelse, och låta dem bli involverade, blev en avgörande faktor. Ett gäng undersköterskor på den aktuella avdelningen utnämndes till ambassadörer med uppgift att delta i workshops och samtal, och framför allt att testa innovationerna i vardagen.
Christina Hansson, projektledare för DIDEC på Perstorps kommun, betonar hur viktigt det varit att involvera personalen i processen.
– Detta har verkligen varit ett samarbete från golvet och uppåt. Vårdpersonalens ord var avgörande för hur vi skulle gå vidare.
Detta var också i enlighet med den modell som Krinova utvecklat, där människorna i verksamheten är tillfrågade och engagerade när innovationer ska testas.
Den magiska knappen ”No Pressure”
Under projektets gång föll företagen bort efterhand. I något fall påminde innovationen för mycket om produkter som redan fanns på marknaden, i något annat fall var finansieringen ännu inte klar från företagets håll.
Men ett av förslagen visade sig stämma överens med personalens önskemål och behov: Knappen No Pressure, utvecklat av malmöföretaget Finn Medicinen. Innovationen underlättade i vardagen och minimerade risken för missar i medicineringen.
I samband med pandemi och restriktioner stängde äldreboendena ner, vilket gjorde att projektet fick tvärbromsa. Men knapparna fick vara kvar i rummen på en av Österbos avdelningar, och visade sig vara än mer användbara.
– Tack vare innovationen slapp personalen springa in och ut med skyddsutrustning. Så den har varit till enorm hjälp på avdelningen, säger Christina Hansson.
När de inblandade sammanfattar DIDEC, har de valt att kalla det för ”ett ovanligt lyckat misslyckat projekt”. Misslyckat då det fick sluta i förtid och att bara en innovation höll måttet hela vägen. Men Christina Hansson påpekar att det finns fler dimensioner av framgång.
– Projektet bidrog till att No Pressure nu har realiserats och är på väg ut på marknaden. Men framför allt har arbetsmiljön förbättrats och personalen har fått en helt ny inställning till teknik. Vi har dessutom visat hur kommun och företag kan samarbeta med innovationer.
De fyra ledordenorden: tilltro, tydlighet, tal och tålamod
Även följeforskarna är nöjda med sin del av projektet.
– Det är inte alltid man som forskare får möjlighet att komma så nära, och delta i projekt. Men i detta fall har vi verkligen fått vara delaktiga i alla delar och sett hur förändringsarbete kan gå till i praktiken, säger Daniela Argento.
Hon beskriver det som än lärandeprocess där såväl vårdpersonal, chefer på äldreboendet, projektledare och chefer i kommunen varit inblandade.
– Lärandet har också möjliggjorts genom att cheferna också visat lyhördhet och öppenhet gentemot såväl inkubator och forskare, som vårdpersonal.
Förutsättningarna för ett lyckat förändringsarbete kan, enligt forskarna, sammanfattas med fyra ord: tilltro, tydlighet, tal och tålamod.
Som projektledare är Christina Hansson mycket nöjd med forskarnas arbete och sammanfattning. Hon har också gott hopp om att ta ett nytt varv med projektet när pandemin har lagt sig.
– Vi vill inte bara stoppa allt detta i malpåse, utan vi vill gärna satsa på ett DIDEC 2.0! Jag hoppas att forskarna har möjlighet att hänga med oss även framöver.
För behovet av nytänkande behövs, menar hon. Nästan 200 000 personer har idag en demensdiagnos, och siffran kommer att stiga med en åldrande befolkning.
– Men personalstyrkan blir inte större, så vi står inför stora utmaningar. Man kan förstås aldrig ersätta den mänskliga kontakten. Så vi måste ta vara på de varma händer som finns och låta den nya tekniken stötta upp där det behövs.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Christina Victoria Craft/Unsplash och Österbo
