Mustaschkampen har bidragit till att forskningen inom prostatacancer ökar i Sverige.
Under de senaste åren har stora framsteg gjorts. Jan-Erik Damber, professor i urologi vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet och ledamot i Prostatacancerförbundets Forskningsråd svarar på vilka de tre viktigaste anledningarna är till att forska inom prostatacancerområdet.
1. Förbättrad diagnostik
Prostatacancer är landets vanligaste cancersjukdom och den som tar flest mäns liv. Tidig upptäckt är avgörande för om sjukdomen ska kunna botas. Att screening ändå inte införts beror på att metoderna ännu är osäkra för diagnos och bedömning av behandlingsbehov.
Forskning pågår inte minst i Sverige för att förbättra diagnostiken genom bättre bildteknik och nya markörer. Prostatacancerförbundet stödjer denna forskning och hoppas få möjlighet att öka insatserna.
2. Bättre behandlingsmetoder förlänger liv och ökar livskvaliteten för män med spridd prostatacancer
Cirka 2 400 avlider varje år av prostatacancer. Spridd sjukdom innebar förr svårt lidande och snar död. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att bromsa sjukdomens framfart utan svårare biverkningar. Omfattande forskning pågår för att förstå sjukdomen och att utveckla och testa nya läkemedel. På lång sikt anas möjligheten att genom immunbehandling till och med kunna bota sjukdomen. Prostatacancerförbundet vill gärna driva på detta arbete genom stöd till forskningen.
3. Uppföljning och rehabilitering
Mer än 110 000 män lever idag med diagnosen prostatacancer och antalet ökar, inte minst som följd av att alltfler upptäcks i tid och därför kan behandlas innan sjukdomen spridit sig i kroppen. Kirurgi och strålning är de vanligaste metoderna. Båda medför ofta nedsatt livskvalitet på grund av biverkningar i form av läckage och nedsatt sexuell förmåga förutom den psykiska påfrestning som en cancersjukdom alltid innebär. Även de som behandlas för spridd sjukdom kan drabbas av dessa och andra problem. Prostatacancerförbundet stödjer sådan forskning som kan leda till ny kunskap och nya arbetssätt som kan omsättas i ett bättre omhändertagande av patienterna.
Prostatacancerförbundet har redan betalat ut 8 miljoner kronor till forskning år 2019
Tack vare generösa bidrag till Mustaschkampen kan Prostatacancerförbundet dela ut medel till svensk prostatacancerforskning. Hittills i år har åtta miljoner kronor fördelats på olika projekt och vi räknar med att dela ut ytterligare fyra miljoner kronor i december.
– Det är fantastiskt roligt att vi har kunnat dela ut åtta miljoner kronor till patientnära svensk prostatacancerforskning. Inriktningen för de projekt som fått anslag är att hitta nya metoder för bättre diagnos och behandling. Vi har aldrig tidigare fått in så många kvalificerade ansökningar så det ska bli oerhört spännande att följa dessa projekt, säger professor Jan-Erik Damber, ledamot i Prostatacancerförbundets Forskningsråd.
Dessa 19 forskare har hittills tilldelats medel år 2019:
- Agneta Wennman-Larsen, Inst. Omvårdnad, Sophiahemmet högskola. Forskar om stödjande vård vid livsbegränsande cancersjukdom.
- Agnieszka Krzyzanowska, Lunds universitet. För forskning om biomarkörer från vävnadsprover för att kunna förutsäga sjukdomsförloppet.
- Anders Bjartell, Institutionen för translationell medicin, Enheten för Urologisk Cancerforskning, Lunds universitet. För translationell forskning för att förbättra diagnostik och behandling. Målet är att snabbare nå fram till resultat som kan användas i vården.
- Anders Widmark, Institutionen för Strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Forskar om varför prostatacancer sprids till skelettet och söker svar på hur den spridningen kan stoppas.
- Delila Gasi Tandefelt, Sahlgrenska Cancer Centrum, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet. För forskning om vilka genetiska faktorer som har betydelse för hur män med prostatacancer svarar på behandling.
- Elin Thysell/Andreas Josefson, Medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, för forskning om behandling med cellgifter tillsammans med standardbehandling kan förlänga tiden till återfall efter operation eller stålning.
- Eva Samuelsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, för forskning om en mobilapp kan underlätta bäckenbottenträning och påverka besvär av urinläckage efter radikal prostatektomi.
- Firas Tarish, Urologkliniken, Södersjukhuset, för forskning om samverkan mellan hormonbehandling och strålbehandling.
- Fredrik Jäderling, Molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, forskar om hur artificiell intelligens, AI, kan användas inom bilddiagnostik.
- Gabriel Sandblom, Institutionen för kliniska vetenskaper, kirurgi, Södersjukhuset. Om forskning om anemi hos män med metastaserad prostatacancer. Behandling och inverkan på livskvalitet.
- Jonas Nilsson, Institutionen för strålningsvetenskaper och onkologi, Umeå universitet. Forskar om hur man kan kombinera tumörinformation som hamnar i blodet hos patienter med kastrationsresistent prostatacancer.
- Marene Landström, Institutionen för Medicinska Biovetenskaper, Umeå universitet. Studerar mekanismer som gör att prostatacancerceller blir resistenta mot hormonbehandling och utvecklar metastaser.
- Marie Lundholm, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, för immunprofilering och exosomer. Nya biomarkörer eller terapeuiska mål för prostatacancer.
- Mark Clements, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, för forskning om de långsiktiga förändringarna av diagnostiken av prostatacancer.
- Mauritz Waldén, Kirurgiska kliniken, Centralsjukhuset Karlstad, för forskning om Stockholm 3 vs vårdprogrammet vid SVF prostatacancer.
- Oskar Vilhelmsson Timmermand, Lunds universitet, för forskning om radioaktivt märkta molekyler som kan användas i behandling av cancer eller som verktyg för att göra en prognos av sjukdomsförloppet.
- Pernilla Wikström, Medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, för forskning inom betydelse av mikro-RNA och DNA-metylering för utveckling av aggressiv prostatacancer.
- Vladimir Kashuba, MTC, Karolinska Institutet, för forskning om molekylära mekanismer, som reglerar tumörinhiberande förmåga hos fibroblaster i förhållande till klinisk prognos.
- Yvonne Ceder, Laboratoriemedicin, Lunds universitet, för forskning om betydelsen av mikroRNA för att prostatacancer ska metastasera.