Det är angeläget med en bred satsning för att öka kunskaperna om allergisjukdom och dess konsekvenser även utanför vården.
För att göra allergivården mer jämlik behöver specialistvården avlastas och primärvården ta större roll, med bättre samverkan mellan vårdens aktörer.
Dessutom behövs nationella riktlinjer för allergi.
Samstämmighet, snarare än debatt, är den korta sammanfattningen av panelsamtalet på ALK:s seminarium i Almedalen. Helena Färnsten, tf generalsekreterare från Astma- och allergiförbundet, berättade inledningsvis om deras senaste undersökning om allergivården i Sverige, och konstaterade att ”det är ganska sorglig läsning”. Jämfört med den förra undersökningen för fyra år sedan är framstegen små och allergi är fortfarande den kroniska sjukdomen med sämst tillgång till specialistvård.
Idag finns endast ett 70-tal aktiva vuxenallergologer i landet och i vissa län finns inte en enda. En bristsituation som också avslöjar en ojämlik allergivård.
– Du inser att det är ett problem om du kan namnen på nästan alla allergologer i landet, säger Acko Ankarberg Johansson, kristdemokrat och ordförande i riksdagens socialutskott.
Enligt professor Christer Jansson, ordförande i Svenska Föreningen för allergologi, är det sju gånger större sannolikhet att få tablettbehandling (allergivaccination) för pollenallergi om du bor i Halland jämfört med Norrbotten. För barn är skillnaden 40 gånger.
– Det kan inte förklaras med skillnader i förekomst, utan vi ser en brist på jämlikhet i vården. För allergiker handlar det i dag mycket om tur: vilken läkare eller sjuksköterska du träffar och om var du bor, säger Christer Jansson.
Han ser nationella riktlinjer som ett viktigt verktyg för bättre och mer jämlik vård, och jämför med sitt andra specialistområde, lungmedicin. Här finns redan nationella riktlinjer (för astma och KOL), något som återspeglas i en mycket större enhetlighet för hur patienterna tas om hand.
Helena Färnsten anser också att nationella riktlinjer för allergi är nödvändiga för att öka tillgången till vård och nya behandlingsmetoder. Ett annat skäl är att riktlinjer skulle göra det enklare att följa upp och ta vara på erfarenheter för att förbättra vården.
Bred enighet i riksdagen
Under våren 2022 har riksdagens socialutskott – i bred enighet – gjort två tillkännagivanden riktade till regeringen och som rör allergi. I det ena föreslås att en lämplig myndighet ska samordna det förebyggande arbetet mot allergier och arbetar för en mer jämlik allergivård. Det andra uppmanar regeringen till att låta staten ta ett långsiktigt ansvar för pollenmätningar i Sverige.
Mikael Dahlqvist, socialdemokrat i socialutskottet, tror visserligen att mer central styrning måste till, men vänder sig mot att det är staten som sitter på hela lösningen. Han nämner att enbart socialutskottet under denna mandatperiod har gjort 53 tillkännagivanden, och menar att regeringen inte har en chans att hinna med att agera på alla de behov som lyfts fram på detta sätt.
– Primärvården borde vare ganska duktiga på en folksjukdom som allergi, precis som när det gäller diabetes och högt blodtryck. Och det är regionerna som är huvudmän för sjukvården. Men uppenbarligen fungerar det inte, säger Mikael Dahlqvist.
Ulrika Jörgensen, moderat ledamot i socialutskottet, menar också att det är oacceptabelt med så stora skillnader i tillgången till allergivård. Hon förespråkar nationella riktlinjer för allergi, men inte bara som ett medel för att få en mer jämlik vård:
– Det kan också bli ett sätt att lyfta kompetensen och kan hjälpa till att lösa kompetensbristen. Finns det tydliga riktlinjer så blir man kanske mer benägen att jobba med de här frågorna, säger Ulrika Jörgensen.
Engagera fler samhällsaktörer
Anna Nergårdh, som har lett den statliga utredningen om god och nära vård, förespråkar också nationella riktlinjer för allergi, men vill tillämpa ett bredare synsätt:
– En stark primärvård är det bästa sättet att åstadkomma en jämlik hälsa. Men det är inte bara hälso- och sjukvårdens insatser som spelar roll. Många andra samhällsaktörer behöver också vara med.
Hon efterlyser ett bredare ramverk för hur allergi hanteras i Sverige, som också omfattar civilsamhället och där bland annat skolan och föreningslivet får en roll.
– Det behövs ingen särlösning för allergi, utan det handlar om att ge allergi den plats det förtjänar och att frågorna får samma utrymme som andra stora folksjukdomar, säger Anna Nergårdh.
Peter Arvidsson på ALK jämför med situationen i Danmark och Norge, där mer än dubbelt så många allergipatienter får behandling med vaccin, trots att de inte har fler allergologer än i Sverige. För att lyckas krävs det att specialisterna samarbetar effektivt med primärvården och agerar bollplank.
– Om primärvården kan avlasta de få specialister som finns så kan de fokusera på mer komplicerade tillstånd, vilket är positivt, säger Peter Arvidsson.
Helena Färnsten efterlyser också ett nationellt initiativ för att höja kunskaperna om allergi och lyfter fram Finland som ett positivt exempel. Där har man vänt trenden mot alltmer allergisk befolkning. Även Acko Ankarberg Johansson tror på ett nationellt program för allergivården ”i någon form”.
Väldigt mycket kan bli mycket bättre om kunskapen i primärvården höjs. Men det handlar inte bara om att få ut kunskap till primärvården. Även exempelvis Folkhälsomyndigheten skulle kunna göra ett jobb och kunskapen behövs även i skolorna där barn och unga tillbringar mycket tid och äter många måltider.
– Många vänder sig till oss eller till Facebook-grupper för astma och allergi med sina frågor. Sådant måste primärvården kunna ta hand om, säger Helena Färnsten på Astma- och allergiförbundet.
Hon understryker att en bred satsning på allergi måste nå ut till en bred allmänhet, civilsamhället och inte minst till skolan där unga tillbringar mycket tid och äter många måltider. Ofta saknas viktig kunskap om exempelvis födoämnesallergi. Det är vanligt att föräldrar gör allt för att inte utsätta barnen för misstänkta allergener, samtidigt som forskningen visar att detta kan verka förebyggande.
Ta vara på erfarenheter från pandemin
Allergologiföreningens ordförande Christer Jansson ser att pandemin har tvingat fram nya arbetssätt som han menar borde bli en del av vardagen även framöver, där exempelvis patienten kan ha ett videomöte med en allergolog utan att behöva göra den ofta långa resan som det annars medför.
– Vi vill ha mer samverkan mellan sjukhusens specialister och allmänmedicinare på vårdcentralen. Det behövs även mer samverkan inom professionerna, inte bara mellan, säger Christer Jansson.
Han nämner han ”SLIT-körkortet”, den utbildning som allergologerna håller för primärvården så att de sedan kan erbjuda tablettbehandling mot allergi, och vill se fler sådana initiativ.
Trots den negativa bild som Astma- och Allergiförbundets undersökning ger ser Helena Färnsten mestadels positivt på framtiden:
–Vi ser en tydlig förändring hos lokala politiker och även i regeringen. Vi känner att de lyssnar, även om det inte finns något stort hopp om att ett nationellt allergiprogram kommer igång snart.
Acko Ankarberg Johansson (kd) kompletterar med en kvalitetsaspekt: Hon stödjer målet om att en distriktsläkare ska ha högst 1100 listade patienter.
– Min erfarenhet visar att det är viktigt med en personlig vårdkontakt. Det ska inte vara en tillfällighet att det erbjuds, utan det ska gälla i hela Sverige.
Mikael Dahlqvist (s) vill gå från ord till handling när det gäller allergivården:
Samstämmighet, snarare än debatt, är den korta sammanfattningen av ALK:s panelsamtal från Almedalsveckan, ”Lite hösnuva är väl inte så farligt? Hur gör vi allergivården god, nära och jämlik?”
–Vi har pratat alldeles för mycket om den här folksjukdomen och nu är det dags för mer ”verkstad”. Framåt bör vi också fundera på vad som är statens roll och vad som ska ligga på sjukvårdens huvudmän.
Seminariet i Almedalen avslutades med två frågor till panelen som blev till en god illustration av att allergivård inte är någon egentlig politisk stridsfråga. På den första frågan, om nationella riktlinjer för allergi behövs –svarade alla i panelen ja. Den andra frågan gällde om primärvården ska behandla fler patienter med allergi, och även här var enigheten total.
Medverkande på ALK:s allergiseminarium i Almedalen:
Anna Nergårdh, tidigare utredare av God och Nära vård i regeringskansliet
Peter Arvidsson, nordisk medicinsk chef ALK, specialistläkare i lungmedicin och allergologi
Acko Ankarberg Johansson (kd), ordförande i riksdagens socialutskott
Ulrika Jörgensen (m), ledamot socialutskottet
Mikael Dahlqvist (s), ledamot socialutskottet
Christer Jansson, professor och ordförande i Svenska Föreningen för Allergologi
Helena Färnsten, tf generalsekreterare, Astma- och Allergiförbundet
