Snart 25 år har gått sedan diskoteksbranden i Göteborg som nästan kostade Masoud Owji livet.
I dag lever han för löpning och springer 4-6 mil i veckan.
I år är han ambassadör för Blodomloppet, och ska springa alla 19 lopp.
– Utan blodgivningen hade jag inte varit här i dag, säger han.
Det är svårt att tänka sig att en person som Masoud har legat i en sjukhussäng under ett helt år. I dag driver han det egna företaget Variative AB i Göteborg, bor i Umeå och springer nästan varje dag. Under perioden maj-september ska han springa för blodgivningen. Alla 19 lopp, från nere i Malmö upp till Umeå, ska han springa.
– Jag tänkte dessutom cykla mellan alla städer, säger han för att sen bryta ut i skratt:
– Nej då, jag ska åka tåg. Men jag har cyklat genom delar av Sverige och skulle gärna komplettera sträckan Umeå-Göteborg som saknas just nu. Kanske gör jag det i sommar under sommaruppehållet.
”Ibland tänker jag på det och då blir det tufft”
Masoud Owji ska springa alla Blodomlopp: ”Utan blodgivningen hade jag inte varit här i dag”
Masoud fokuserar på nutiden och framtiden. Han har knappt tid att tänka på det förflutna. På det som hände på diskoteket på Backaplan i Göteborg 1998 där 63 personer omkom och då en nästan 18-årig Masoud drabbades av tredje gradens brännskador på nästan 30% av kroppen.
– Jag har förlikat mig med det. Det är en del av livet. Dessutom blir min historia en del av mitt jobb. Men ibland tänker jag för mycket på det och då blir det tufft, säger han.
Den nu 42-årige Masoud har tagit med sig sina erfarenheter och kunskap in i det företag han driver i dag.
– Jag har startat företaget Variative, som erbjuder utbildning, hjälpmedel och tekniska lösningar för att hjälpa personer med funktionsvariation att fungera bättre på sina arbetsplatser, berättar han.
Använder löpningen för mental balans
Masoud hittade glädjen i löpningen för ungefär tio år sedan. Sedan dess har han sprungit både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon.
– Jag använder löpningen för att få en mental balans i min vardag. Att ge mig ut på en runda bidrar till den positiva delen. Jag har nästan alltid haft löpningen i mitt liv mer eller mindre, men efter olyckan kunde jag inte springa. Det tog lång tid innan jag kunde halta mig fram. Men för tio år sedan var jag med i SVT:s dokumentär Mot alla odds, när vi vandrade genom Afrika. Och då upptäckte jag att jag med mina förutsättningar nu klarar mer än jag tror.
”Jag och Blodomloppet har två tydliga beröringspunkter”
Att Masoud i år blir ambassadör för Blodomloppet, det ser han som naturligt. Efter olyckan 1998 opererades Masoud flera gånger under två månaders tid på Linköpings Universitetssjukhus, och då fick han stora mängder blod flera gånger. Vid vissa tillfällen så mycket som 10-20 påsar.
– Blodomloppet och jag har två tydliga beröringspunkter – i blodgivningen och i löpningen. Det är många faktorer som ligger till grund för att jag överlevde, men en av de största är att jag kunde få så mycket blod som jag behövde. Min mamma berättade för mig att när hon var på sjukhuset gick hon vid ett tillfälle fram till en av läkarna och sa att vi kan samordna med ett helt gäng som kan åka med buss hit för att ge blod. Men blodlagren räckte. Utan blodgivningen hade jag inte varit här i dag, säger han.
– Jag springer för att uppmärksamma hur viktig blodgivningen är, och för att jag älskar att springa lopp. Jag får inte ge blod personligen på grund av mina skador. Man måste ha minst två ställen man kan dra blod ifrån, och det uppfyller inte jag. Så då hjälper jag till så här i stället.
Klarar du 19 lopp på så kort tid då?
– Jag springer mellan 4-6 mil i veckan, och jag har inte som mål att sätta personbästa i varje lopp direkt. Så att springa 2-3 lopp i veckan är inga problem, säger han.
