Läkare och sjuksköterskor i primärvården tycker att det är känsligt att påtala sambandet mellan patienters levnadsvanor och risken för cancer.
Det, enligt en ny rapport från Cancerfonden och Regionala cancercentrum.
”Detta gör att fler än nödvändigt riskerar att drabbas av livsstilsrelaterad cancer”, säger Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström.
Tre av tio cancerfall i Sverige kan förebyggas med hälsosamma levnadsvanor. I det arbetet har primärvården en viktig roll att informera och stötta patienter till att göra hälsosammare val. I en ny rapport har Cancerfonden och Regionala cancercentrum därför undersökt primärvårdspersonalens förutsättningar för, kunskap om och inställning till arbetet med cancerprevention och levnadsvanor.
Undersökningen, utförd av Novus, visar att 6 av 10 i primärvården tycker att levnadsvanor och cancer är känsligt att prata om med en patient. Bland annat är man rädd att inkräkta på patientens personliga integritet. Mat- och alkoholvanor och särskilt övervikt och obesitas upplevs extra svårt. Enligt undersökningen är det enbart hälften som alltid eller ofta tillfrågar sina patienter om matvanor eller vikt. Och så gott som var tionde respondent frågar sällan eller aldrig kring patientens mat- eller alkoholvanor. Detta kan jämföras med en annan levnadsvana med tydlig koppling till ökad cancerrisk, tobaksrökning, där 8 av 10 svarar att man alltid eller ofta ställer frågan om tobak.
– Ett vårdbesök kan innebära att berätta om mycket intima delar om sin hälsa som trots frågornas natur ofta är självklara samtalsämnen. I ljuset av det är det extra intressant att reflektera över varför frågor kring vår vikt och våra mat- och alkoholvanor upplevs som så minerad mark och hur vi kan förändra det, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden.
Personalen vill, men förutsättningarna brister
En majoritet av personalen tycker att det är viktigt att arbeta med att förebygga och behandla ohälsosamma levnadsvanor och viljan att arbeta mer med frågan är stor. Men bland annat bristen på tid och språkförbistringar lyfts som ytterligare hinder i arbetet. I undersökningen framkommer dessutom kunskapsluckor kring vilka levnadsvanor som faktiskt påverkar risken för cancer och vilka som inte gör det, extra tydligt är detta i fråga om matvanor.
– Ungefär tre procent av sjukvårdsbudgeten går idag till prevention. Det är alldeles för lite när vi vet att en stor del av ohälsan hade kunnat förebyggas, senareläggas eller mildras med just preventiva åtgärder. Vi behöver på ett väl avvägt sätt förflytta mer resurser till hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser, säger Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på Sveriges kommuner och regioner.
– Primärvårdens roll i det cancerförebyggande arbetet kan inte överskattas så det här är viktiga insikter. Vårdpersonalen förtjänar tid, verktyg och bästa tillgängliga kunskap för att kunna arbeta cancerpreventivt. Att de eventuellt avstår från att prata om levnadsvanor för att de saknar rätt förutsättningar gör att människor i längden riskerar att drabbas av sjukdom som i många fall hade kunnat förebyggas, säger Ulrika Årehed Kågström.
