Digitala vårdkontakter erbjuds numera av både privatägda och offentliga vårdgivare och ges genom videosamtal, chattar, appar, med mera.
Men har vi kommit så långt som vi trott?
Är nätläkare det nya normala eller en fluga? Och vad säger forskningen om digitala vårdkontakter? Det vet Felicia Gabrielsson Järhult vid Hälsohögskolan, Jönköping University som tillsammans med kollegorna Sofia Kjellström och Kristina Areskoug Josefsson publicerat forskningsstudier på ämnet.
2019 publicerade Felicia Gabrielsson Järhult en forskningsrapport om digitala vårdmöten som hon och kollegor på Jönköping Academy utrett på uppdrag av Sveriges kommuner och regioner (SKR). Studien var något av en pionjär inom området och har vid minst ett tiotal tillfällen använts som grund för argument av olika parter på flera debattsidor i dagstidningar samt omnämnts över 25 gånger i nyhetsartiklar.
– Det har varit väldigt spännande att se hur forskningen har mottagits, men också hur debatten har fortlöpt. Jag drar många paralleller till hur diskussionerna gick när man för några år sedan lanserade journalen via nätet, då var flera vårdgivare mycket skeptiska och det fanns mycket åsikter kring om det här var något positivt eller inte, säger Felicia Gabrielsson Järhult.
Enligt studien som gjordes 2019 så var det tydligt att användarna av digitala vårdmöten främst var unga och högutbildade personer, men att många vårdgivare idag ser fördelarna med att utöka vården till andra målgrupper. Till exempel målgrupper som äldre eller multisjuka personer som kanske har svårt att ta sig fysiskt till klinikerna.
– Debatten förs också kring vilken typ av vård som ska kunna ges via den här typen av kanaler, det pratas i termer kring ”onödig vård”. Det kan jag tycka är synd, det kan vara nog så viktigt att en person som funderar på om hen ska ta sitt hälsoproblem på allvar kommer sig för att ta itu med att söka vård som annars inte skulle göra det. Exempelvis ser vi den trenden hos den växande gruppen personer som söker digitalt för psykisk ohälsa. Kanske har det digitala vårdmötet eller ett chattsamtal en lägre tröskel för patienten? Om individen kan bli trygg genom den bedömning som ges via den digitala kontakten är det ett för både patienten och vården ett resurseffektivt vårdalternativ, säger Felicia Gabrielsson Järhult.
Hon menar också att allvarligare problem kan upptäckas i ett tidigt skede av en nätläkare som kan därefter kan remittera patienten vidare till rätt instans.
– Den digitala vården utvecklas explosionsartat. Med stöd av forskning kan vi lära oss mer om vilka målgrupper och hälsoproblem som detta är ett patientsäkert och gott alternativ för, vilket jag tänker kan spara både resurser och ohälsa, säger hon.
En lärande- och utvecklingsprocess i startgroparna
I maj publicerade Felicia Gabrielsson, tillsammans med kollegorna Sofia Kjellström och Kristina Areskoug Josefsson, en vetenskaplig artikel om användares vårdmönster. Detta kopplat till digitala vårdmöten med läkare, kontakter med 1177 sjukvårdsrådgivningen och fysiska besök i primärvård och akutsjukvård. Registerstudien kompletterades med intervjuer med ett nationellt urval av användare/patienter om deras drivkrafter och upplevelser av att möta läkare på detta nya sätt. Resultaten av studien finns i artikeln Telemedicine consultations with physicians in Swedish primary care: a mixed methods study of users’ experiences and care patterns som publicerades i tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care.
– I studiens resultat framkom att användarna av dessa tjänster ser många fördelar med att ha digitala vårdmöten med läkare. Användarna var nöjda över den ökade tillgängligheten och att till exempel inte behöva ta med hela familjen till vårdcentralen om endast ett av barn behövde läkarhjälp, berättar Felicia Gabrielsson Järhult.
Ytterligare en viktig punkt som framkom av studien var att det främst var individer under 30 år som använder den här typen av tjänster och att de behöver anpassas och utvecklas för att vara mer användarvänliga för fler åldersgrupper.
– Det jag vill belysa är att vi befinner oss i en högintensiv lärandeprocess som innebär omställning och implementering av ny digital teknik som vi ännu inte har så stor kunskap om. De nya digitaliserade arbetssätten ställer krav på både användare och personal så att vården för båda parter skall bedrivas resurseffektivt och patientsäkert. I dagsläget är det ett fåtal professionella aktörer som har utbildning i hur de på bästa sätt kan använda sig av digitala vårdkontakter. Jag ser det som viktigt att vi också från sjuksköterske- och vårdutbildningar ser till att våra studenter får med sig den här biten i framtiden, så att vi kan säkra kompetensen, avslutar hon.