Svenska Läkaresällskapet (SLS) välkomnar i sitt remissvar slutbetänkandet SOU 2022:6 om hälso- och sjukvårdens beredskap.
Utredningen har sett över sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och ger förslag på hur förmågan att hantera sådana händelser långsiktigt bör utvecklas.
I remissvaret lyfter SLS särskilt fram vikten av det finns en hög grad av professionell autonomi inom krisberedskapen.
– Utredningen har gjort ett förtjänstfullt arbete utifrån sitt komplexa uppdrag. Slutbetänkandet innehåller många genomtänkta förslag som sammantaget kommer att stärka hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera kriser, säger Tobias Alfvén SLS ordförande. Tack vare expertisen i våra föreningar kan vi påvisa i remissvaret hur många av förslagen kan bli ännu bättre. Ett exempel är förslaget att inrätta ett Beredskapsråd med generaldirektören vid Socialstyrelsen som ordförande.
SLS föreslår att representanter med vetenskaplig kompetens och internationella kontakter från universitet och högskolor bör ingå i rådet. Det kan ske genom att Beredskapsrådet knyter till sig ett vetenskapligt råd med obunden expertis för att säkerställa helhetssyn i besluten. SLS skulle kunna bistå med ett sådant oberoende råd med hög vetenskaplig kompetens.
Tobias Alfvén, SLS ordförande
SLS anser vidare att man i undervisning, forskning och kunskapsstyrningen kring beredskap hellre bör utgå från begreppet medicinsk krisberedskap än katastrofmedicin. Medicinsk krisberedskap är ett större fält, som bör genomsyra alla kommunala och regionala verksamheter som har vård- och omsorgsuppdrag. SLS delar utredningens bedömning om behovet av att begreppet katastrof ska förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen. SLS är dock tveksamt till den definition som föreslås. ”Vård som inte kan anstå” är ett svårfångat begrepp som ingen hittills lyckats tydliggöra. ”Normala kvalitetskrav” är också ett begrepp som aldrig klarlagts till sin innebörd.
Vidare välkomnar SLS att särskilda forskningsmedel ställs till Socialstyrelsens förfogande och lyfter fram att dessa bör vara fleråriga och att den totala medelsramen måste vara substantiell för att man ska kunna bygga upp långsiktiga strukturer för tillämpad forskning i ämnet. I syfte att säkra kvaliteten på ansökningarna, bör en riktad satsning med särskilda forskningsmedel enligt detta förslag införas på prov under exempelvis tre år för att därefter utvärderas.
– När det gäller prioriteringar vid katastrofsituationer har Socialstyrelsen redan i uppdrag att ta fram kunskapsstöd. Vi vill understryka att om det ska stipuleras en förändrad eller ny prioriteringsetisk plattform vid sidan om eller som komplement till den gällande, så är det något som bör föregås av en bred diskussion i samhället och med professionerna och som slutligen bör beslutas av Sveriges riksdag, säger Tobias Alfvén. Detta bör definitivt inte ske genom en serie spretiga uppdrag till olika aktörer utan i en väl strukturerad och samordnad process.
Avslutningsvis lyfter SLS fram vikten av det finns en hög grad av professionell autonomi inom krisberedskapen.
– I början av pandemin var det initiativ på golvet och en minskad administration som möjliggjorde en snabb omställning av Sveriges hela sjukvårdssystem, säger Tobias Alfvén. Kliniskt verksamma läkare och ledningsgrupper i involverade vårdenheter och vårdcentraler kunde snabbt anpassa arbetssätt till den nya situationen. Även om det nu helt riktigt etableras stabila samverkansstrukturer och handlingsplaner inom ramen för en ökad krisberedskap, är professionell autonomi den kanske viktigaste komponenten för att tillvara kunskapen hos yrkesutövare i den kliniska verksamheten på bästa och snabbaste sätt i kristider. Handlingsfrihet och utrymme för professionella avgöranden har visats ge anpassningsförmåga, flexibilitet och effektivitet inom sjukvårdssystemet, avslutar Tobias Alfvén.
