Regeringen har gjort flera satsningar för att korta väntetiderna inom vården.
Riksrevisionens granskning visar att satsningarna haft små effekter, och att väntetiderna fortfarande är långa.
Svensk hälso– och sjukvård har förhållandevis goda resultat, men långa väntetider har länge varit ett problem.
Staten har genomfört flera satsningar varav vårdgarantin, kömiljarden och standardiserade vårdförlopp inom cancervården är de viktigaste.
Riksrevisionens granskning visar att dessa insatser överlag inte har varit effektiva.
Vårdgarantin fyller en funktion genom att sätta ramar för väntetiderna. Men de kontinuerligt försämrade väntetiderna sedan den lagreglerades 2010 tyder på att den inte är effektiv.
Kömiljarden hade en viss effekt när den introducerades, men det är osäkert om det berodde på att fler faktiskt fick vård eller på administrativa åtgärder, som rensade väntelistor. Effekten på sikt av prestationspengar är oklar och behöver följas upp, nu när regeringen går vidare med den ”nya kömiljarden”.
Standardiserade vårdförlopp inom cancervården har haft vissa goda effekter. De stimulerar till verksamhetsutveckling och införandet ledde till kortare väntetider för flera cancerdiagnoser. Men skillnaderna i väntetider mellan regionerna har inte minskat och det finns tecken på att väntetiderna ökat efter pandemin.
Granskningen visar också att statens styrning riskerar att leda till undanträngning av patienter med större vårdbehov när vårdgivarna försöker hålla sig inom tidsgränserna.
– Allt för korta tidsgränser riskerar att leda till att den medicinska prioriteringen sätts ur spel och att patienter med större vårdbehov trängs undan. Det gäller både vårdgarantins krav att alla ska få en medicinsk bedömning av primärvården inom tre dagar och vissa tidsgränser inom de standardiserade vårdförloppen, säger Filippa Hagersten, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen konstaterar också att kriterierna för att inleda ett standardiserat vårdförlopp behöver utredas. Allt för breda kriterier riskerar att leda till att patienter med låg risk för cancer prioriteras för högt, och på så sätt tränger undan mer akut vård.
– Väntetider i vården är en komplex fråga. Det krävs en kombination av styrmedel för att det ska fungera effektivt. I våra rekommendationer lyfter vi bland annat vikten av att stärka uppföljningen och att anpassa styrningen efter regionernas olika organisationer, arbetssätt och förutsättningar, säger Helena Lindberg, riksrevisor.
