Staten måste visa politisk handlingskraft och avsätta betydligt större resurser än hittills, skriver Anders Blanck, vd för branschorganisationen Lif – de forskande läkemedelsföretagen i ett debattinlägg i Dagens Medicin.
Det är dags för Sverige att växla upp om vi menar allvar med att vi ska vara en ledande nation inom Life Science.
Staten måste visa politisk handlingskraft och avsätta betydligt större resurser än hittills. Samtidigt måste regionerna inse att nationell samordning är helt nödvändig.
Som ett av världens främsta välfärdsländer måste Sverige ha högsta möjliga ambitioner inom det medicinska området. Därför är kärnan i den snart två år gamla nationella strategin för Life Science också att uppnå bättre hälsa och livskvalitet i befolkningen, säkerställa ekonomiskt välstånd och utveckla Sverige vidare som en ledande kunskapsnation. Det är målsättningar som nog alla kan skriva under på utifrån att Life Science ytterst handlar om människors hälsa.
Den pågående coronapandemin har gett några viktiga insikter. En är att Life Science-sektorn visat enorm utvecklingskraft genom att inom ett år efter utbrottet ha flera vacciner i massproduktion. En annan är att Life Science-sektorn är helt globaliserad och därmed beroende av frihandel och öppna gränser. Pandemin har också lett till att fler inser att akademi, hälso- och sjukvård, företag och myndigheter hänger ihop i ett komplicerat och gemensamt ekosystem med ömsesidiga beroenden.
Regeringen är tydlig med att Sverige ska vara ett ledande land inom Life Science. Med akademisk medicinsk forskning i världsklass, framgångsrika små och stora företag, omfattande läkemedelsproduktion, hälso- och sjukvård av hög kvalitet och internationellt ansedda myndigheter är det också ett realistiskt mål. Samtidigt sitter inte omvärlden stilla. En rad länder storsatsar inom Life Science för att locka till sig internationella investeringar.
I den skarpa globala konkurrens som råder behöver Sverige växla upp. En hel del goda initiativ har tagits i den riktning som de 30 målsättningarna i strategin pekar ut. Vi ser dock en betydande risk att vi fastnar i en lång rad uppdrag till statliga myndigheter, utredningar kring ny lagstiftning, förstudier och pilotprojekt.
Uppdragen går omlott och det är otydligt vad regeringen egentligen vill uppnå på kort och på lång sikt. Just nu tvingas aktörer utanför regeringskansliet att själva försöka lägga pusslet av alla olika uppdrag. Det duger inte om Sverige har ambitionen att locka till sig internationella investeringar.
För att ta nästa steg måste kontoret för Life Science under ledning av en nationell samordnare permanentas i regeringskansliet och ges reella förutsättningar att ta den samordnande roll som var tänkt från början. Det är inget som kan klaras av inom en mandatperiod. Det krävs en tydlig och långsiktig handlingsplan kopplat till större resurser och ett tydligare mandat. Här kan Life Science-kontoret i Storbritannien utgöra en inspirationskälla.
En modern innovationsdriven hälso- och sjukvård i framkant som erbjuder patienter bästa möjliga behandling är en förutsättning för en ledande Life Science-nation. Vårdproduktion kan inte ske avskilt från internationell forskning och utveckling av nya läkemedel och andra behandlingsmetoder. Hälso- och sjukvårdens centrala roll inom Life Science måste tydliggöras så att forskning och innovation blir en fullt ut integrerad och självklar del av hälso- och sjukvården.
Handslaget om partnerskap kring Life Science mellan socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, räcker inte. Det behöver följas av satsningar som ger de 21 regionerna praktiska förutsättningar att utveckla hälso- och sjukvården i den riktning som strategin pekar ut.
En central utmaning är möjligheterna att i högre grad individanpassa hälso- och sjukvården genom precisionsmedicin. Allt fler med svåra och livshotande sjukdomar kan få ett bättre liv eller bli helt botade när ny diagnostik och behandlingar används. Omställningen till att införa precisionsmedicin på bred front inom hälso- och sjukvården är oerhört komplex och det behövs en sammanhållen konkret nationell implementeringsplan – annars tappar vi ännu mer tid, och patienter med livshotande sjukdomar har inte tid att vänta. Detta kräver ekonomiska resurser. Regionerna har i sitt nya positionspapper för läkemedel lyft behovet av ekonomiskt stöd från staten vad gäller precisionsmedicin. Så är det säkert – men samtidigt måste Regionsverige inse att vi är ett litet land och att det finns ett stort behov av nationell samordning inom området.
För att resten av världen och våra medlemsföretag ska kunna bedöma om Sverige är på rätt väg efterlyser jag att regeringen beskriver vad som kommer att göras på kort och lång sikt. Staten och regionerna behöver tydliggöra hur de gemensamt bär visionen om Sverige som en ledande Life Science-nation.
De högstämda beskrivningarna i strategin rimmar i dag inte med de ekonomiska och personella resurser som avsatts. Det krävs betydligt större satsningar, och med tanke på det allmänna valet nästa år, en insikt om att satsningar på Life Science måste vara mycket långsiktiga. Vi och våra medlemsföretag är redo att bidra med våra resurser för att statens och regionernas satsningar ska leda fram till att Sverige står starkt i konkurrensen om Life Science-investeringarna, både nu och i framtiden.