I en studie gjord på över 400 sjukhuspatienter med 18 olika cancerdiagnoser har forskare kunnat visa att EVP, extracellulära vesiklar och partiklar, skulle kunna användas som biomarkörer för flera cancersjukdomar.
Linda Bojmar, postdoktor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och vid Weill Cornell Medicine i USA.
Studien som har letts av forskare från bland annat Uppsala universitet publiceras nu i den medicinska tidskriften Cell.
Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och idag saknar vi biomarkörer för att i ett tidigt stadium kunna detektera cancer innan symtom uppstår. EVP, extracellulära vesiklar och partiklar, är små vesiklar som produceras av våra celler och packas med cellulära proteiner innan de frisätts i cirkulationen. Forskargruppen som nu publicerar nya resultat, har tidigare visat att EVP är viktiga för cancermetastasering då de innehåller proteiner som kan signalera till sekundära organ som lever, lungor, skelett och hjärna, och bidra till en förändrad mikromiljö i dessa organ. Denna förändrade mikromiljö möjliggör sedan att cancercellerna från primärtumören som sprids genom blodet, kan fästa och växa i den nya “primade” mikromiljön. Den nya internationella studien visar att EVP förutom att ha en drivande roll för metastasering också kan fungera som biomarkörer vid cancersjukdom.
– Förhoppningen är att EVP-markörer som vi identifierat ska kunna användas som en tidig indikator på cancer och ingå som standard vid rutinmässiga blodprover. På så sett skulle man kunna få kännedom om cancern innan symptomen börjar utvecklas eller innan tumörerna kan upptäckas med röntgen eller datortomografi, säger Linda Bojmar, en av studiens huvudförfattare och postdoktor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och vid Weill Cornell Medicine i USA,
I den aktuella studien har forskarna inkluderat över 400 prover från patienter med 18 olika typer av cancer, bland annat bukspottkörtelcancer, lungcancer, bröstcancer, tjocktarmscancer och flera olika barncancerformer, och kunnat visa att EVP kan användas för diagnos av cancer.
Enligt studien skulle EVP också kunna användas för cancerfall som är svårbehandlade på grund av att man inte har kunnat identifiera någon primärtumör. I de fallen kan EVP-markörer vara till hjälp för att särskilja olika cancertyper och på det sättet få reda på vilken cancer det är. Att EVP-markörerna är unika för tumörcellerna och inte förekommer i samma nivåer i närliggande vävnad tros kunna skydda frisk vävnad från biverkningar vid behandling mot dessa proteiner.
– Vi kommer nu gå vidare med att inkludera ännu större patientgrupper för att kunna validera och bekräfta våra resultat. Vi vill gärna samarbeta med patienter och sjukhus i Sverige, för att se om det kan finnas nationella, regionala eller genetiska skillnader som påverkar proverna, säger Linda Bojmar.
