Praktikertjänst bifaller flera av förslagen och rekommendationerna i utredningen När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa, men poängterar att utredningen borde berört frågor om hur framtidens tandvård ska organiseras.
Dessutom riskerar en prisreglering att ha negativ påverkan på tillgänglighet, kompetensutveckling, administration och strukturomvandling.
Utredningen om jämlik tandhälsa med det formella namnet När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8) startades i mars 2018 med den tidigare riksdagsledamoten Veronica Palm (S) som utredare.
– Det är en gedigen och väl genomarbetad utredning med flera viktiga förslag och rekommendationer, säger Anders Jonsson, tandläkare och kvalitetschef på Praktikertjänst.
Utredningen lämnar flera förslag och Praktikertjänst bedömer att många är bra och väl motiverade, exempelvis förslaget om att sänka gränsen för avgiftsfri tandvård till 19 år, något som kommer bidra till att resurser fördelas från friska till sjuka patienter.
Även förslaget om att dagens regionala system för tandvård till vuxna med särskilda behov ersätts med ett statligt selektivt tandvårdsstöd välkomnas. Förändringen bedöms kunna leda till ett mer jämlikt och resurseffektivt omhändertagande av dessa patientgrupper när utformningen blir lika över hela landet.
– Sverige har den kanske bästa tandhälsan i världen i den vuxna befolkningen, men det finns grupper som halkat efter samt vissa regionala skillnader. Därför är det helt centralt att det är ett statligt tandvårdsstöd, vilket borgar för ett jämlikt och likformat system där en patient med ett visst tandvårdsbehov får rätt till samma stöd, och det oavsett vad man har för utbildning eller var man bor, säger Anders Jonsson.
Samtidigt finns förslag som Praktikertjänst inte delar, och den föreslagna prisregleringen på tandvård, samt tandhälsoplanen, anses vara negativ och riskerar att få konsekvenser för hela tandvården.
– Jag började själv att arbeta som tandläkare när tandvården var helt prisreglerad och såg vilka negativa effekter det hade på flera olika områden, exempelvis klinikernas investeringsvilja och kompetensutveckling. Att gå tillbaka till den typen av system riskerar att minska tillgängligheten och bromsa den strukturomvandling som tandvården står inför och verkligen behöver eftersom vi är på väg in i ett stort generationsskifte, säger Anders Jonsson.
I utredningen saknas också den helt centrala frågan om hur framtidens tandvård ska organiseras sett till kommande vårdbehov, något som väntas öka i takt med att befolkningen blir allt äldre.
– Vi hade förväntat oss tydligare förslag kring hur tandvården ska organiseras eftersom en utgångspunkt var hur tandvårdssystemet kan utvecklas för att bli mer resurseffektivt och jämlikt. Tandvården håller på att förändras och allt färre insatser kräver tandläkarens tid, och därför hade det varit lämpligt att också titta på hur relationen mellan tandläkare, tandhygienist, tandsköterska och andra krafter kan organiseras för att svara upp mot de förändringar vi nu ser, säger Anders Jonsson.